Viktigt att våga prata politik
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vikten av att alla, inte bara politiker, vågar samtala om politik i alla olika sammanhang. Nu för tiden är det nästan tabu att erkänna att man sympatiserar med ett parti eller en politik. Man ska helst vara lite sådär allmänt skeptisk till det mesta.
Helt allmänt accepterat är det däremot att ösa galla över politik i allmänhet och politiker i synnerhet. Man ställs sällan till svars för påståenden om inkompetenta politiker.
Bilden av politiken och politikerna bidrar såklart till denna mentalitet. Politiska reportrar används flitigt för att kommentera olika nyhetsinslag om politiska utspel eller händelser. Läsaren/tittaren/lyssnaren får efter ett inslag också veta hur de ska bedöma det politiska skeendet.
Inte mycket lämnas till den egna tanken att jobba med. Det blir viktigare att utse vinnare och förlorare än att låta politiker förklara komplexa sammanhang.
Det senaste är att alla tal och uttalanden ska recenseras av retoriker eller kommunikationskonsulter, något som slog igenom inte minst under Almedalsveckan. I går morse såg jag på morgonnyheterna i TV4 en retoriker göra en analys av Mona Sahlins sommartal i helgen. Retorikern i fråga berömde bland annat en formulering som Mona Sahlin hade i sitt sommartal. "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov". Det tyckte retorikern var en mycket lyckad formulering som Mona Sahlin borde använda oftare.
Man blir lite rädd att det historiska politiska perspektivet helt försvinner i ivern att recensera hur man ser ut, vilket kroppsspråk som används och hur många retoriska finesser politikern ifråga lyckats plocka upp.
Att inte känna till den fundamentala beskrivningen av det svenska transfereringssystemet förtar hela ens trovärdighet kan jag tycka. Men jag kanske bara är gammal och bitter.
Det finns dock även politiker som inte drar sig för att såväl recensera som såga dem de borde värna allra mest: väljarna.
Lisa Kalström (s) gav i veckan sitt betyg åt väljarna med anledning av opinionsundersökningar som visar att Alliansen leder: "Vad är det med folk egentligen? Har alla slutat att tänka..." frågar sig Kalström i en insändare där hon sen läxar upp väljarna med att påstå att de är självgoda egoister för att de inte sympatiserar med de rödgröna.
Undrar vad en retoriker skulle säga om den taktiken?
För att inte tala om den demokratiska analysen av ett sådant synsätt.