Kontrasten för de svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye måste ha varit snudd på lika surrealistisk som deras tillvaro i Kality-fängelset i Etiopien. På en lång presskonferens kunde de i går äntligen berätta om sina upplevelser. Men de förväntades också svara på den svenska diplomatin för att få dem fria och olika inspel i debatten här hemma.
Gång på gång fick de säga att de inte kunnat följa någon nyhetsrapportering under de 14 månader de suttit inlåsta och isolerade. Men de markerade också tydligt att de inte åkt till Ogaden i Etiopien för att "sätta dit någon".
Journalisters uppdrag är att på plats ta reda på hur saker och ting ligger till, om bilden som förmedlas till omvärlden är sann. Traditionellt journalistiskt hantverk men i en helt annan miljö än den vi är vana med.
Och om någon undrat varför det är viktigt med yttrandefrihet och en fri press så är deras berättelse facit. Det är också en bra förklaring till varför det är viktigt att ha korrespondenter på plats i olika delar av världen för att människor med egna öron och ögon kan se hur verkligheten ter sig i länder utan samma privilegier som vi har.
Johan Perssons och Martin Schibbyes journalistiska insats är stor och de fick betala ett högt pris. Lite högre än de räknat med även i sitt "worst case scenario". Skulle de åka fast hade de räknat med ett bryskt avvisande från landet, istället blev de beskjutna, tillfångatagna och utsatta för både fysisk och psykisk terror.
Även om de aldrig kunde göra klart reportaget om oljeutvinningens konsekvenser för regionen så har de satt ett obönhörligt ljus på missförhållandena i Etiopien och hur journalister och oppositionella behandlas i landet. Maktens budskap till det etiopiska folket blev: "Om vi kan göra detta mot två svenska journalister, tänk då på vad vi kan göra mot er" (Martin Schibbye).
Att de nu är fria får inte få oss att glömma varför de var där.