Hittills har den nya socialdemokratiska partiledningen traskat försiktigt patrull efter finansminister Anders Borg. Det går nästan att tala om ett inte obetydligt mått av Anders Borg-komplex och en ängslighetskultur som inte sällan blivit alltför övertaktisk.
Möjligen har det, innan nya S-ledningen blivit varm i kläderna, funnits ett visst drag av strategisk klokhet i detta. Den tiden är nog över nu. Kraven på att formulera en egen ekonomisk politik ökar ju närmare valdagen vi kommer. Nu i halvtid på mandatperioden börjar det bli en nödvändighet att göra så.
Efterfrågehöjande
Häromdagen var jag på en intressant presentation av den färska debattboken "Åter till full sysselsättning"( Tiden debatt) skriven av Stefan Carlén i Handels-facket och Christer Persson, mångårig medarbetare i statsrådsberedningen, nu fristående ekonom och utredare.
Ett centralt huvudtema i boken är att Socialdemokraterna måste leverera ett tydligt systemkritiskt alternativ för en efterfrågehöjande och aktiv ekonomisk politik. Nuvarande linje har för länge sedan nått vägs ände. "Tyvärr kan vi konstatera att målet om full sysselsättning i praktiken har devalverats inom arbetarrörelsen. I dagsläget ser vi ingen trovärdig politik för att nå full sysselsättning", skriver författarna.
Fakta i verkligheten talar ett tydligt språk: Hårda fakta om hur arbetslösheten inte har legat under sex procent de senaste årtiondena. Sverige har idag 400 000 färre i jobb än vad som är potentiellt möjligt.
Problem med tillväxten
Författarna lyfter fram det ekonomisk-politiska tänkande som etablerades i 1990-talets början som huvudorsaken till att arbetslösheten bitit sig fast. Ekonomer och politiker prioriterade ned full sysselsättning och lade i stället i stort sett allt fokus på inflationsbekämpningen.
Försämringen av arbetsmarknadsläget kom att förstärktas av förskjutningarna inom den kapitalistiska ekonomin, med allt större fokus på kortsiktig avkastning.
Visserligen är det inget fel i att hålla koll på prisökningarna eftersom en ekonomisk politik som nonchalerar inflationsproblemet förr eller senare tenderar att få problem med tillväxten och sysselsättningen. Men politiken blir obalanserat oklok och får slagsida om prisstabilitet ges en nära nog helt dominerande roll. Reinfeldts regering har sedan 2006 satsat allt på utbudspolitik (skattesänkningar på dryga 200 miljarder kr). Det har inte fungerat. Regeringens egen långtidsutredning och expertmyndigheten IFAU har haft svårt att styrka några jobbresultat av dessa enorma skattesänkningar.
Carlén/Persson argumenterar för att överskottsmålet i budgeten ska avskaffas för att frigöra 35 miljarder kronor årligen till satsningar på till exempel infrastruktur, bostadsbyggande och miljö- och klimatomställning.
Massarbetslöshet
Grundbulten i debattboken är att det måste till ett ekonomiskt-politiskt omtänkande inom Socialdemokraterna för att Sverige åter ska kunna komma tillbaka till full sysselsättning och undvika massarbetslöshetsnivåer på 7-8 procent. Så trots vissa brister kan boken tveklöst rekommenderas.
Den innehåller en mycket nyttig genomgång av hur dagens politik växt fram och uppslag och idéer som Socialdemokraterna kan ha nytta av i diskussionen om en visavi Reinfeldt och Borg alternativ ekonomisk politik.