LEDARE
I en ledare skrev jag en gång om vad vår omfattande import av livsmedel skulle betyda i ett krisläge. Någon raljerade då om min eventuella oro för att Sverige ska hamna i krig. Nu är det faktiskt inte helt uteslutet att det skulle kunna ske, även om risken får anses liten, men det var inte väpnad konflikt jag mest tänkte på utan andra hot.
Det närmaste kanske är risken för smittor som kan överföras via mat och som kan leda till karantäner och importförbud.
Om all mat producerades under samma villkor med samma regler för djuruppfödning och omsorg, skulle det vara helt oväsentligt vad man valde utifrån ett kvalitetsperspektiv. Hur klimatsmart det är att köpa en biff från Irland eller Brasilien är en annan fråga.
När konsumenten väljer det billigaste alternativet gäller det alltså att ha ett så lågt pris som möjligt. I denna konkurrens förlorar svenska livsmedel. Inte minst med bistånd av handeln som använder svenska produkters höga anseende för att höja priset långt över vad den som producerat det får när hen säljer.
Detta beteende har gjort att vi i dag importerar ungefär hälften av all mat vi äter och trenden har varit ökande en längre tid. I takt med den dåliga lönsamheten minskar självklart också antalet svenska livsmedelsproducenter. Att lägga ner en gård går ganska snabbt, att starta en ny är om inte omöjligt så i vart fall väldigt kostsamt.
Gårdar säljs som sommarhus, mark styckas av och säljs till andra gårdar.
Med detta scenario är det intressant att tänka sig hur länge Sverige skulle klara sig utan införsel av mat från andra länder. Och spännande fast inte på ett bra sätt.
Mats Jönsson skrev i går på denna plats om handelns och produktionsledens trixande med ursprungsmärkning. Detta är ännu en länk i den kedja som skapat dagens situation. Om konsumenten tror att den köper svenskt men i själva verket inte gör det, ja då är det inte lätt om man säger så.
Ingen tvingar någon att köpa närproducerat (i det här fallet svenskt), invändningar kommer ofta om att man är protektionist för att man vill värna den svenska lantbruket. Men vi lever i ett fritt land, var och en gör som den vill. Det är konsekvenserna av ens handlande (bokstavligt talat) som alla bör känna till.
Därför ska det bli spännande att följa pilotprojektet som nu ska inledas på Gotland där de samlade myndigheterna ska studera hur vi klarar oss en vecka utan matleveranser. Särskilt intressant genom att vi också är beroende av dagliga leveranser från fastlandet.
Fast en vecka klarar sig nog de flesta, det hade varit mer intressant att studera effekterna under en månads eller ännu längre.
Men förhoppningsvis kan projektet leda till insikten om vikten av information kring vad våra kortsiktiga val får för konsekvenser på sikt.