LEDARE
Alla vi som hade lite för långt till Kärrtorp var ändå där i tanken i söndags. Alla vi som inte var i Kärrtorp läser om vittnesmål från dem som var där. Och det blir ibland lite sorgligt när det blir en bedömningsfråga om vems upplevelse som var sann och vems som ska bemötas med förakt.
Att det behövs mer än en magnifik manifestation för att ändra tonen i samhällsdebatten blir tydligt.
Manifestationens största styrka var dess bredd och att alla partier (utom Sverigedemokraterna) var med. Först skulle SD-organet, sajten Avpixlat, vara med men kort efter detta besked kom ett motbesked, de var tvungna att backa efter massiva hot från ”vänsteraktivister” som hotat dem med våld om de dök upp. En lite för välregisserad uppvisning i mina ögon. Jag tror inte ett ögonblick på att Avpixlat skulle promenera under paroller om tolerans, antirasism och antivåld. De använde manifestationen för sina egna trista syften.
Med den senaste tidens diskussion om att vänsterextrema grupperingar är ett lika stort hot mot samhället som de högerextrema i åtanke var också Kärrtorpmanifestationen en manifestation för ett obevekligt och opolitiskt ställningstagande mot våld i alla dess former.
Det blev det också. I skarorna av tusental (hur många är det olika uppgifter om) som tog sig tid att mitt i julstöket ta sig till Kärrtorp fanns som sagt alla politiska färger.
Men det rapporterades också om uppträdanden från scenen som talade om att möta våld och hat med mer våld och hat. Det gör mig uppriktigt sorgsen och mycket besviken.
Sångtexter, dikter och andra litterära verk har stor konstnärlig frihet, att tolka symboler och metaforer bokstavligt är att missförstå dessa konstformers innebörd. Men att på en manifestation för fred och försoning välja en artist som sjunger att svinen (SD) ska slaktas är inte ett bra val om man vill undvika att elda på redan hatiska strömningar. Det förakt mot medier, polis och politiker som spreds från scenen är exakt samma som det som sprids från SD och deras anhängare.
Tillsammans med stora delar av samhällets envisa vägran att öppet ta avstånd från vänsterextremt våld gör det att budskapet blir grumligt. Att hela tiden se förbi detta ”för den goda sakens skull”, vad säger det? Att visst våld är okej?
Jag kommer inte förbi det, hur vacker och fantastisk manifestationen i Kärrtorp än var.
Att möta hat med hat stärker bara de grupperingar man vill bekämpa, deras martyrskap växer och vi får en diskussion som tar fokus från huvudfrågan.
SD ska krossas var ett av budskapen men vill man uppnå det målet fungerar det dåligt att ge näring åt det som är partiets största byggsten: martyrskapet.