Vi mÄste slÄ vakt om politikerrollen
Detta Àr en ledare. PÄ hela Helagotland publiceras ledarartiklar frÄn GotlÀnningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det finns nÄgot som Àr vÀldigt fult i Sverige och det Àr det som kallas för "ministerstyre". Det vill sÀga att en regeringsmedlem tar tag i en frÄga som Àr direkt personrelaterad. Det kan vara en medborgare som hör av sig och tycker att han eller hon har blivit riktigt illa behandlad av nÄgon myndighet eller genom en lag som blivit fel tillÀmpad. Men dÄ hindrar det regelverk vi har att den ansvarige ministern för omrÄdet tar tag i frÄgan och ger den drabbade upprÀttelse. Detta Àr ett förhÄllningssÀtt som gÄr igen pÄ alla politiska nivÄer. Hur mÄnga gÄnger har vi inte fÄtt höra svaret: "Jag kan - givetvis - inte ta stÀllning i den enskilda frÄgan."
Jag har hört det till leda och Àr innerligt trött pÄ det. Det Àr fel i grunden. Ett fel som mÄste rÀttas till för att fÄ politiker att kÀnna ett direkt ansvar inför vÀljarna och inför dem som man faktiskt representerar som ombud för Sveriges folk.
Idag tvingas politiker av tradition, av gammal vana och av den politikermiljö man befinner sig i att istÀllet för att vara politiker bli advokater och juridiska uttolkare av lagar och regler. Det Àr inte dÀrför vi har en folklig representation. Det Àr inte dÀrför vi har blivit valda. Det Àr inte dÀrför vi Àr politiker.
Det kÀnns hemskt att konstatera det, men vi lider av ett demokratiskt underskott i svensk politik. Och detta underskott har inte blivit mindre i takt med att vÄra politiska partier fÄr en allt sÀmre förankring i befolkningen. Sedan slutet av 1970-talet har vÄra partiet förlorat medlemmar - hundratusentals. Paradoxalt nog ökar samtidigt partiernas inflytande pÄ de politiskt valda församlingarnas bekostnad.
För att den svenska modellen av demokrati ska fungera och vara förankrad i befolkningen mÄste det ske en förÀndring. Antingen nÀr det gÀller partiernas roll eller sÄ mÄste det till en avsevÀrd ökning av antalet partimedlemmar för att de ska kunna anses vara representativa för Sveriges befolkning.
Kanske har partierna spelat ut sin roll. Kanske har partierna blivit politiska dinosaurier som vi allt för lÀnge hÄllet vid liv med hjÀlp av konstgjord andning.
Jag tror inte vi behöver ha politiska partier som filter för att vissa vÀljare ska fÄ mer att sÀga till om Àn andra.
De politiska partierna har en funktion att fylla. Partierna behövs. Men inte som filter och inte som parallella maktcentra till de folkvalda församlingarna.
Partiernas organisationer behövs för att utbilda framtida politiker, för att kunna mejsla fram och testa idéer. Partierna behövs ocksÄ för att driva politiska frÄgor. Inte minst viktigt för partierna Àr att slÄ vakt om den egna politiska identiteten nÀr partierna ingÄr i olika formationer av koalitioner och den rena partilinjen mÄste stÄ tillbaka för koalitionskompromisser.
Rent farligt för demokratin och folkets val blir det om, eller nÀr, partiernas organisationer blandas ihop med de folkvalda församlingarnas och det blir partiorganisationerna, dess förgreningar och tjÀnstemÀn av olika grader som tar över och fattar besluten istÀllet för de folkvalda. Och risken Àr överhÀngande om de olika organisationerna inte hÄlls isÀr. DÀr har vi alla som Àr folkvalda ett stort ansvar att slÄ larm och stÄ emot nÀr vi ser tendenser till denna urholkning av demokratin. Och det Àr ett ansvar vi inte kan springa ifrÄn.