När jag tog upp landsbygdens verklighet i dagens Sverige, var det många debattörer som tog upp tråden men ingen berörde huvudfrågan, att ingen regionalpolitisk utredning har gjorts på 15 år, ingen proposition om regionalpolitik har lagts under de senaste två mandatperioderna. Trots landsbygdsuppror i Västerbotten och på Gotland. Trots det tydliga färjeupproret.
Nu börjar de statliga verken, som Trafikverket utanför Stockholm, med neddragningar i mindre orter, är det viktigt? Vad ska vi ha ett landsbygdsdepartement, som alliansen efterfrågade i höstas, eller en landsbygdsminister till, om det inte finns en framtida regionalpolitik antagen av riksdag och regering att administrera?
Ingen är betjänt av vetskap om vad som gjordes igår i landsbygdsfrågor. Det är nutid och framtida frågor som är av vikt. Oavsett partifärg har vi som bor på landsbygden många och svåra frågor gemensamt. Det vittnar numera alla olika konstellationer av partier i kommunledningar i landet om. Låt oss i stället lägga kraft bakom arbete att lista vilka frågor som är viktiga att lyfta i regering och riksdag för att hela Sverige ska kunna leva, vad som ska till av förändring för att kunna åstadkomma en förbättring i liv, infrastruktur och näringar och i vilken ordning som saker måste genomföras. Varför ska vi betala avgifter för minsta plätt över jord, när bolag tar allt under jord i stort sett gratis?
Det är nödvändigt att göra riksdagsledamöter medvetna om dagens verklighet, framförallt bygga kunskap i regionala frågor. Inte minst gäller det våra egna nya riksdagsledamöter. Hur kommer de att lyfta färjefrågan när Destination Gotland håller fast vid biljettpriser trots sjunkande oljepriser? Oljepriset som kommer att fortsätta falla med USA:s egenproduktion.
Bästa Eva Bofride och Eva Nypelius, ni har möjlighet att gå i bräschen för ett nytt landsbygdsuppror men minns att utgångspunkten i det gotländska landsbygdsupproret var en samlingskraft för landsbygdens väl och ve, för att trycka på uppåt inte bara i regionen. Med i bagaget fanns en stolthet över landsbygden och en glädje i ett gemensamt jobb för en förnyad växtkraft för alla kategorier av människor utanför storstaden. I vårt fall Gotland och Mälardalen eftersom vi faktiskt är en del av den infrastuktur som tillhör Storstockholm.
Bra att utvecklingsbolagen på ön gått samman i en paraplyorganisation GUBIS. Men det vore oerhört mycket bättre om Lennart Lindgren skrev om vilka frågor som GUBIS tänker driva? Till Åke Svensson som säger sig gilla de uppkomna utvecklingsbolagen, kan jag bara framföra att ett svar om man lyssnar till öns befolkning aldrig kan vara: ”Det kommer”. Tydligt och klart ger man besked om, när man har tid att samtala med de utvecklingsbolag man säger sig tro på.