Vi lever inte i ett friluftsmuseum
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Visst finns det miljöer på Gotland som bör skyddas och jag har all respekt för att många tycker att Austre hör till dessa.
Men varken Gotland eller Austre är ett Skansen. Här finns gotlänningar som behöver leva och försörja sig. Vi går inte omkring som livs levande inventarier i ett orörbart kultur- och naturlandskap. Hoppas jag.
Vid snart sagt varje nyetablering, varje förändring i uppskattade miljöer, så uppstår det lokala opinioner, starkare eller svagare, som tycker att just "deras" strand, deras klint, deras strövområde, är ett oskattbart arv som skall överlämnas intakt till nästa generation.
Ofta är de som är starkt engagerade mot ett projekt både fler och röststarkare än de som är för samma bygge. Entreprenören har en röst. Han eller hon är engagerad. Men alla de som skulle kunna dra nytta av entreprenörens satsning har ännu ingen röst.
De som skall köpa husen entreprenören vill bygga. De som kan få jobb. De finns ännu inte och ingen kan företräda deras intressen.
Men naturligtvis är det ett samhällsintresse på Gotland att vi har rimliga villkor för entreprenörer och företagare. Och för den delen även för byggsugna privatpersoner. Det vore förödande om motrörelser får vetorätt.
På ett av de möten som vi redan genomfört runt om på Gotland (se exempelvis annons på sidan 19 i gårdagens GA) fick jag för övrigt höra om ett byggärende som tagit tolv år att få avgjort. Tolv år!
Kan det inte vara värt tolv år för rättssäkerhetens skull? Nej, när det tar tolv år så innebär det just att det inte finns någon rättssäkerhet. Tolv år är oskäligt. 12 år av frustration krossar människor. Tolv år av väntan förstör alla planer för livet.