LEDARE: Vi behöver en äldreombudsman

Golgatavandring tillhör påskhelgen. Jag tänker på den som smärtans väg med döden som befrielse. Vad som finns bortom döden är faktisk verklighet. Av jord är du kommen, jord skall du åter varda.
Ett är säkert, åldrandet är också en Golgatavandring. En smärtans väg. Döden är kanske en befrielse för en del, men inte för alla. När du får din ålderspension, går du in i en annan dimension eller kanske är det division. För många är det en stunds frihet i livet för andra som inte är lika lyckligt lottade blir det tvång, sjukdom, instängdhet, ensamhet och väldigt lite tröst.

En åldrande kropp
Du vet det mesta om barndomen. Från stå till gå, till trots och tonåring men saknar kunskap om fallteknik, upp på benen igen, kissa med blöja, stoppa i dig mat med darrande hand, lära dig skriva eller tala efter stroke, för att inte tala om åldringsaggressivitet. När ben och armar sviker, när höften smärtar om natten eller fötterna bara gör ont och du måste fortsätta vardagen tills vägs ände, hur möter du allt detta.
Varför skyggar vi för ålderdomen i vårt samhälle. Det handlar om att orka leva i vardagen med krämpor, smärtor och svagheter som uppstår. Vardagen blir förvisso bättre med högre pension, speciellt för kvinnor som slitit och släpat medan många män samlat i ladorna.
Jag vill ha kunskap, kunskap om vilka vägar en åldrande kropp och ett åldrande sinne kan ta och hur jag i så fall kan möta svagheter så långt det är möjligt, upprätt och vid medvetande. Jag tänker rösta på det parti som inrättar en äldre/åldrings/gammalombudsman med samma tanke som en gång en barndomsombudsman inrättades.
Denna äldreombudsman skall precis som jämställdhetsombudsmannen finnas i varje län. Som barn i Sverige, skall åldrande människor, som går mot skörhet och ofta ensamhet kunna ringa och beklaga sig.
Det handlar inte längre om föräldrar och kompisar eller knapra förhållande. Nu handlar det om samhällets våldförande på åldringar, bemötande, uppskattning. Kunskap om hälsa, händelser i vardagen och självklart handlar det fortfarande om knapra förhållande.

Om åldrandets process
En äldreombudsman med en äldretelefon eller mailbox skulle kunna få fram så mycket kunskap om hur människor uppfattar livet i åldrandets process. Rätten till ett värdigt liv till slutet bygger på kunskap om kroppens behov vid sönderfall. Det skrivs 350 kokböcker i Sverige om året. Märk väl. Hur många böcker skrivs om åldrandet ?
Varför inte inrätta frukostmöten eller after tea kring behovsfrågor som ständigt dyker upp. Situationer som är plågsamma för den enskilde, men sjukvården inte nödvändigtvis måste ta hand om. Som kroppsbesvär som oförmodat men vanligtvis drabbar äldre. Förträngningar av kiss. För mycket kissande om natten. Hård i magen. Svårt att svälja. Darrande hand hur hanterar jag detta. Onda fötter, onda tår. Värk i leder.
Det räcker inte bara med att uttrycka ord som motionera, eller stavgång. I cirklar kan det både ges kunskap och utbytas kunskap som andra skaffat sig, för att inte tala om lösningar eller hjälpmedel som raska sjuklingar eller åldringar hittar på för att göra vardagen mera okomplicerad.

Att få välja sin död
Själv har jag ett skruvstäd bredvid kaffebryggaren. På ett skruvstäd kan man sätta en kniv och såga småfranska liksom fila naglar om man inte längre har två fungerande armar.
Det vore också rimligt att skapa studiecirklar kring döendet. Rätten att välja sin egen bortgång. Ju äldre människan blir, desto skörare blir hon i sin kropp, i sin ensamhet. Föräldrar förbereds på födelsen, det vore lika självklart att förbereda människan på döden om hon så önskar.

Ledare: Vi behöver en äldreombudsman