Sena kvällsmöten, för många koppar bryggkaffe och bullar från Ica.
Årsmötessäsong, bokslut och stressiga samtal med revisorer. Engagemang som tar tid och kraft, men som ändå prioriteras. Ibland frågar man sig varför man lägger allt detta arbete, ofta utan ersättning.
Bilden som målas upp är en ständig brist på föreningsaktiva människor. De som fyller ut civilsamhällets poster minskar, medan dess ansvar ökar. Vem är ens föreningsmänniskan, och vad är det som fortfarande driver henne?
En ungdomsförbundsordförande sade en gång i ett tal att många av dem han mött i ungdomsrörelsen till viss del är trasiga människor.
Människor som kanske farit illa, som tampats med höga förväntningar eller som blivit mobbade. Ungdomsrörelsen blir för alla de individerna ett hem, en trygghet och en plats där man kan dela sina erfarenheter med varandra för att gemensamt växa.
Det behöver dock inte vara någonting som särskiljer just ungdomsrörelsen, utan dragen går att finna även i resterande delar av civilsamhället. Med det menas inte att alla med civila engagemang är eller för alltid kommer att vara trasiga, men att det delade engagemanget blir en trygghet som man kanske inte kan få någon annanstans.
Ofta ger dessutom dessa organisationer uppmuntran och möjligheten att förverkliga mål och drömmar. Även om det målet är ett fotbollslag, en bokcirkel eller en ny avdelning i ett politiskt parti.
Likt man inte föds till att vara driven eller entreprenöriell , föds man inte heller till att vara en person som trivs i föreningssammanhang.
Man färgas till stor del av sin miljö, både under uppväxten och i den man befinner sig i som vuxen. Att vara engagerad i föreningar, oavsett om det består av ett medlemskap eller en post i en styrelse, handlar om att vara delaktig och ta ansvar.
Bristen på personer som är villiga att vara en del av civilsamhället, är nog till viss del en myt. Föreningar lyckas alltid finna brist på människor, engagemang och andra resurser, men likväl går de sällan under.
Ska vi däremot se till att fler få ta del av den gemenskap föreningsliv innebär och de lärdomar som de ger, måste vi våga lita på människors förmåga redan från en låg ålder.
Ge dina barn chansen att delta, uppmuntra dina tonåringar att vara aktiva och glöm ej själv att bidra till civilsamhället.
Föreningsengagemang är inte bara de där sena kvällsmötena, eller för många koppar bryggkaffe. Det är inte bara att offra tid och kraft, utan att vinna vänner och erfarenheter.
Det är att aktivt ta ansvar för vårt samhälles utformning, utveckling och framtid. Det är också att skapa sammanhang där människor kan växa genom hela livet. Föreningsmänniskan finns nog egentligen inom oss alla, man måste bara väcka henne till liv.