LEDARE
Om Ronnie G Lundin tar av sina partipolitiska glasögon och försöker tro på att jag inte vill vare sig förminska eller avfärda arbetslöshetens konsekvenser utan vill förstå vitsen med hans resonemang, då kanske vi kan komma vidare.
Ronnie G Lundin och jag är överens om att känsliga personuppgifter inte ska samlas in och spridas okontrollerat mellan myndigheter mot den enskildes vilja och vetskap.
Sedan finns det en tydlig skiljelinje genom att Ronnie G Lundin misstänker att handläggarna på Arbetsförmedlingen (AF) kommer att pressa den arbetslöse att notera känsliga uppgifter. Jag tror att ett sådant uppsåt är både hypotetiskt och orealistiskt och saknar fortfarande svar på frågan varför handläggarna på AF skulle tvinga någon som inte vill att lämna känsliga uppgifter.
Eftersom detta handlande är en grundläggande förutsättning för att de problem som Ronnie G Lundin befarar ska uppstå känns det relevant att få svar på den frågan.
Att en handläggare inte kan säga exakt hur många jobb man ska söka för att det ska vara ”tillräckligt många” ter sig ganska givet. Det beror ju på hur många som är lediga och hur många av dem som man kan söka. Det som däremot är helt orimligt är om handläggaren vid de kontakter man har vägrar kommentera det arbetssökande man redan har gjort och om det är tillräckligt eller inte. Men det är inte så jag uppfattar Ronnie G Lundins resonemang.
Att man som arbetslös är i underläge betyder inte att alla i ens omgivning använder detta för att förgöra en. Att man efter lång tid som arbetslös känner sig nertryckt i skorna tror jag de flesta förstår. Därför blir det svårt att förstå varför Ronnie G Lundin jobbar så hårt för att trycka ner dem ännu längre i skorna genom att beskriva dem som maktlösa mot en ond myndighet.
Till sist: självklart menar jag inte att man ska framföra sina protester mot ett system via sin handläggare. Jag menar att man via denne ska kräva svar på de frågor man behöver ha svar på för att uppfylla de kriterier som gäller, för den egna situationen. Kräva svar på frågan vad man förväntas av en i relationen med myndigheten.
Om man förvägras svar på detta, då har vi ett riktigt problem att diskutera som vi också förmodligen skulle vara överens om.
Ett verkligt problem utifrån något som faktiskt har hänt och tyvärr händer då och då rapporterades på nyhetsplats i GT i går.
”Laila” (fingerat namn) väntar på besked från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som har olika syn hur hennes sjukdom och oförmåga att arbeta ska kategoriseras (mycket kort och generellt beskrivet). Att dessa två myndigheter tolkar saker och ting olika har varit känt i många år, faktisk även innan 2006 även om det verkar som om alla problem uppstod efter detta år.
Jag lägger mig inte i vilken av myndigheterna som har mer rätt eller fel än den andra men det är inte rimligt att den enskilde ska drabbas så hårt för att myndigheter tvistar om hur regler ska tolkas. Laila har varit utan inkomst ett år. Det är orimligt.
Trevlig helg!