De två senaste mandatperioderna har Gotland styrts av koalitioner som fungerat ganska olika.
Under förra mandatperioden var Alliansen väl förhandlad i förväg och man hade också kommit överens om hur oenighet skulle hanteras och förvandlas till skenbar enighet i de partiskiljande frågor som dök upp.
Ibland sprack svetsfogarna i allianssamarbetet, som i frågan om parkeringsavgifter, men på det stora hela höll det ihop.
De rödgrönas samarbete har varit mindre strukturerat. Man har till och med tillåtit sig att tillfälligt splittras och rösta olika i vissa frågor. Men koalitionen har överlevt utan stora konvulsioner. Man kan tycka vad man vill om den politik de har bedrivit (och det gör man) och det är naturligtvis lättare att komma överens om man inte åstadkommer så mycket. Och inte har de rödgröna klarat p-frågan bättre än Alliansen. Men internt tycks den rödgröna samvaron fungera.
Efter nästa kommer vi antagligen att få se en ny tredje typ av koalition.
Allt tyder väl på en borgerlig valseger. Men vad får den segern för konsekvenser när det inte längre finns någon allians?
Dessutom verkar det som om allt borgerligt samarbete kan komma att försvåras av en konflikt inom skolpolitiken. I lördagens och dagens GA kan man läsa om hur Moderaterna ser ett stort behov av organisationsförändringar inom skolan. Vilket innebär färre skolor med fler elever. Centerpartiet tycks å andra sidan anse att skolpolitiken är underordnad regionalpolitiken. Eller om man vill kalla det för landsbygdspolitiken eller sockenpolitiken.
Det är helt oförenliga ståndpunkter i en mycket viktig fråga. Och jag har faktiskt inget bra svar på hur man ska hantera det.
Inom en fast och tät allians härdad av en flitigt brukad röstpiska skulle man möjligen kunna finna en kompromisslösning som är tillräckligt stark för att klara en sådan kollision. Men det verkligen inte lätt att nå dit i en version 2.0 av Alliansen, när version 1.0 inte ens överlevde fyra relativt problemfria år i opposition.
Men ett lösare sammansatt samarbete för de borgerliga, mer likt det som de rödgröna bedriver, skulle inte det kunna fungera? Kan man helt enkelt inte enas om att vara oeniga i skolfrågan och låta den starkaste vinna i fullmäktige? Och sedan fortsätta samarbeta i andra frågor där man har en verklig åsiktsgemenskap?
Jag tror frågan om skolans framtid är för stor för att ett sådant upplägg ska fungera. Det är inte lätt att föreställa sig exempelvis att Centerpartiet friktionsfritt ska fortsätta samarbete med partier som genomdriver för Centern förhatliga förändringar inom Gotlands skolor.
Det har grymtats om att en blocköverskridande koalition mellan Gotlands traditionella maktpartier S och C skulle kunna ligga i korten för nästa mandatperiod. Jag tror inte på det, om de båda partierna har någon självbevarelsedrift. Båda partierna är försvagade och de blir sannolikt inte populärare av att ingå en ohelig och idélös allians för att hålla sig kvar vid makten.
Hur ska detta sluta. Ja, det är inte det att jag är för feg för att gissa. Men i dagsläget ser jag inte tillräckligt mycket av en lösning ens för att kunna avlossa ett höftskott.