Vissa företag, inte minst inom mediebranschen, utnyttjar regelmässigt reglerna för visstidsanställningar på ett mycket osmakligt sätt.
EU-kommissionen anmärkte redan för flera år sedan på att Sverige saknar bortre tidsgräns för hur olika kortare anställningar kan staplas på varandra hos en och samma arbetsgivare. Den svenska regeringen har arbetat med olika förslag för att komma tillrätta med detta, dock utan något synligt engagemang.
Självklart måste företag ha möjlighet att visstidsanställa personal, men när man regelmässigt missbrukar denna möjlighet är det svårt att samtidigt med nån trovärdighet driva på för att göra anställningsskyddet ännu sämre.
Lagen om anställningsskydd behöver reformeras, inte minst för mindre företag med ingen eller ett fåtal anställda. För dessa företag innebär lagen ofta ett åtagande som gör att de väljer att inte anställa alls.
Men missbruket av visstidsanställningar gäller inte små, sårbara företag. Det handlar om stora företag med många anställda. Vården, myndigheter, Sveriges Radio.
Där finns personer som jobbar år efter år men på olika visstidskontrakt eller projekt.
Varför?
Ja det är den fråga som Journalistförbundet nu ställer sig i kampanjen: "Vem tjänar på otrygga jobb?".
Inom mediebranschen talar man om att bli utlasad. Det gäller alltså att skriva kontrakt så snillrikt att medarbetaren aldrig blir inlasad och har rätt till en trygg anställning. Detta sker helt öppet och utan någon förklaring till varför det är så orimligt att en medarbetare som uppenbarligen varit användbar i elva månader plötsligt blir icke önskvärd den tolfte. Eller varför samme medarbetare kan fortsätta jobba år efter år i olika projekt eller visstidsanställningar men utan den trygghet en fast anställning ger.
Många löser också "problemet" genom att anlita bemanningsanställda istället för egen personal.
Just för journalistiken är frågan ännu mer relevant: hur bra är otrygga jobb för en god journalistik?