LEDARE
Sverigedemokraterna hade tagit initiativ till den debatt som hölls i riksdagen i går om politiskt våld. På flera sätt smått ironiskt när SD är det parti som aktivt stödjer en sajt vars själva grund byggs på politiskt hat, konfliktsökande och en minst sagt våldsbejakande retorik.
SD är också det enda politiska parti som tycker det finns försvar för partitoppar som går omkring och kallar folk för hora och babbe på stan och beväpnar sig med järnrör ”för att försvara sig” mot en berusad person och hur de ska lura polisen om sitt uppsåt.
Debatten blev också en märklig upplevelse där SD:s rättspolitiske talesperson, Richard Jomshof, verkade debattera med någon som inte var där. För när samtliga övriga partier tydligt och glasklart tog avstånd från alla sorters våld och satte frågan i ett större sammanhang, svarade på varandras inlägg, så höll Jomshof fast vid sitt manus utan att interagera i debatten. Det var hotet mot SD som var problemet, och källorna för problemet kom från vänster och från islam.
Sverigedemokrater är i hög utsträckning utsatta för hot och hat. Det finns ingen som försvarar detta. Det är inte okej.
Stundvis blev debatten en pajkastning om vilket parti som borde ta mest avstånd från våld där udden av naturliga skäl mest riktades mot Vänsterpartiet med tanke på de vänskapliga relationerna till den autonoma vänstern. Men här har också medlemmar uteslutits just av detta skäl.
Sverigedemokraternas ungdomsförbund tyckte däremot att det var lämpligt att bjuda in sina ”vänner” från Europa till ett gemensamt evenemang under Almedalsveckan i fjol. Ring Freiheitlicher Jugend (Österrike), Front National de la Jeunesse (Frankrike) och de Vlaams Belang Jongeren (Belgien) sades dela SDU:s idéer och man ville visa att man tillhörde samma rörelse.
Så i tävlingen vem som i praktisk handling tar mest avstånd från våldsbejakandet har SD en del att bevisa innan de anklagar andra, inklusive Vänsterpartiet.