Vem tar bort den våta filten?
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Rapporten har ett namn som bara det känns svårt att leva upp till: "En familjepolitik för tryggare barn. Ansvar, jämställdhet och flexibilitet." Det var mycket bra på en gång. Så syns alla dessa positiva begrepp i rapporten förslag? Både ja och nej. Här finns lite smått och gott som: regelförenklingar i den tillfälliga föräldraförsäkringen, utvecklade samarbetssamtal, förenklad jämställdhetsbonus och förbättrad föräldrapenning för studenter. Flera bra saker som skulle kunna bilda en bra helhet om viljan fanns att se bortom den fara som lurar i en familjepolitik där allt är fritt, flexibelt och - inte särskilt jämställt.
Frihet, flexibilitet, ansvar, trygghet - fina ord som absolut ska prägla regeringens politik. Även på det här området. Men, inte utan att först göra ordentliga analyser av vad som faktiskt är snett i dagens familjepolitik. Och det är rätt grundläggande saker som:
Att män inte tar ut pappaledigheten i önskad utsträckning, att kvinnor är hemma med små barn, med sjuka barn, med barn som blir allt större, i takt med att hennes arbetsmöjligheter bli allt mindre.
Att männen i så gott som samtliga branscher har högre lön än kvinnan.
Att maktstrukturerna, som bygger på mannen som norm ligger fast, som en gammal våt filt över hela samhällsstrukturen. Vi bara lyckas glätta på den en aning ibland. Sverige är jämställt - i ett internationellt perspektiv. Men Sverige är absolut inte tillräckligt jämställt - i ett svenskt perspektiv.
Det här vet regeringen. Man skriver bland annat så här i rapporten: " De oskäliga löneskillnaderna och samhällets signaler om vad en mamma respektive pappa förväntas göra begränsar denna valfrihet. Genom att skapa förutsättningar och incitament för att dela lika så kan vi dock öka den reella valmöjligheten för föräldrarna. Den ekonomiska styreffekten mildras och förväntningarna görs mer likvärdiga."
Och visst är det viktigt att skapa förutsättningar. Men när dessa förutsättningar inte riktigt visar ge någon större effekt för “verklighetens folk". Vad är det fel på då? Politiken? Verkligheten?
Nej, alliansens familje- och jämställdhetspolitik håller inte riktigt, om man granskar den noga. Kanske är det på grund av att kristdemokraterna har fått för mycket att säga till om, framför allt när det handlar om kärnfamiljens betydelse som den bör se ut med mamma, pappa, barn och där alla vet sina givna roller. Kanske för att moderaterna mest talar om valfrihet i varje mening. Kanske för att vårdnadsbidraget alltjämt hänger kvar, trots att många kvinnor i respektive regeringsparti, mest tycker att det är i vägen för en bra, framtidsinriktad diskussion. Nu ska det göras flexiblare, heter det. Men handen på hjärtat. Den förlängda föräldraledighet som bidraget sägs gynna, har inte gynnat särskilt många pappor att ta chansen och tillbringa mer tid med sina små barn. Ett hundratal kommuner har visserligen infört det, men relativt få familjer har valt att utnyttja det. Främst har det använts av kvinnor i invandrartäta områden.
Men, som en tröst för att inte så där jättemycket har hänt inom familjepolitiken som verkligen stavas jämställdhet - kan man säga att förändringar på området tar lång tid. Kanske vore det en bra början om vår jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) kallade sig feminist?!