LEDARE: Vem tar ansvar för problembarn?

Som alltid när jag läser om entreprenörer i behandlings- och omhändertagandesvängen så studsar jag inför priserna. I går skrev GA om f d riksdagsmannen Jan Emanuel Johansson och företaget Av Egen Krafts resursboende med lärlingsutbildning eller vanlig skola i Visby. Kostnad 2600 kronor per elev och dygn. Det blir sisådär 80000 i månaden och nästan en miljon om året. För en plats. En etta, sex nollor. Och då är priset inte ens högt om man jämför med resten av branschen.Länsstyrelsen tycker att verksamheten är tillståndpliktig. När Jan Emanuel Johansson skall förklara varför han inte tycker att det skall krävas tillstånd, så poängterar han att det rör sig om "en verksamhet utan behandlingsinslag". Det gör priset än mer svårbegripligt. Och varför är tillståndsprövningen en process som man vill undvika?För det är inte främst kostnaderna, utan det faktum att man ägnar sig åt att ta hand om utsatta barn, som gör att jag tycker att man faktiskt måste ha både kontroll över och insyn i verksamheten, oavsett om det finns någon formell tillståndsplikt eller ej.Att veta vem som tar hand om barnen, och hur, är det minsta man kan kräva av de kommuner som köper tjänsten. För ingen köper sig fri från ansvar, åtminstone inte från det moraliska ansvaret.Visst är det så att kommunerna ofta är skyldiga att hitta någonstans att placera de barn det handlar om. Visst är det så att det trots priserna är brist på platser. Men det borde inte innebära ett frikort för att på lösa boliner skeppa i väg de barn man fått ansvaret för till en inrättning som valt organiserat sig så att det inte finns någon offentlig prövning av verksamheten.

Ledare: Vem tar ansvar för problembarn?