LEDARE
Till skillnad från alla tvärsäkra, de flesta anonyma, tyckarna på Helagotland tycker inte jag att frågan om regionen ska sälja fastigheterna till Leva eller inte är en enkel fråga.
Mats Linder skrev klokt om saken i GA i går och själv är jag väl pragmatisk i överkant men jag tänker på alternativen och vad som väger tyngst: att försäljningen ska ske till marknadspris eller att de som har byggt upp detta marknadsvärde ska ha något för det.
Först och främst har vi självklart lagar som ska följas. Men de flesta lagar har ett utrymme för tolkning. Region Gotland ska inte otillbörligt gynna enskilda företagare. Men regionen ska inte heller straffa dem som satsar och inte från början vetat vartåt det skulle barka men vågat ta chansen.
Alla företag som har problem med likviditeten behöver inte vara kriminella eller utan framtid. Det krävs uthållighet och att klara vissa kurvor utan att köra av i farten.
Men om vi backar några steg så hade vi ett par nedgångna förrådsbyggnader som stod tomma. Några entreprenörer såg här något som ingen annan såg: ett projekt byggt på hållbarhet. Hållbara hus, hållbar mat och hållbara möten med sina kunder och besökare.
Leva Kungslador byggdes sakta men säkert upp. Ett avtal skrevs om hyra av byggnaderna och regionen gjorde klart från början att man inte kommer att lösa in de investeringar som görs i fastigheterna när avtalet (som är tioårigt) upphör. Men det betyder också att Leva inte kunnat tillgodoräkna sig investeringarna eftersom de inte äger husen.
Verksamheten har gått med underskott både 2010 och 2011 och nu är man i ett läge där det handlar om att avveckla en fungerande verksamhet eller köpa fastigheten för att kunna tillgodoräkna sig denna i företagets ekonomi.
För regionens del handlar det om att balansera mellan de juridiska ramarna och uppdraget att ge det stöd man kan till ett företag.
Kritiken gäller att en försäljning till det värde fastigheterna hade innan man gjorde investeringarna skulle vara orättvis eftersom ingen annan får chansen att köpa till detta pris.
Och då går det inte ihop i mitt huvud. Är det orättvist att inte någon annan kan glida in och ta över det någon annan byggt upp med själ, hjärta och en massa pengar? Är det bättre att Leva Kungslador går i konkurs, hela investeringen går om intet för att det är orättvist?
Om det förekommer oegentligheter i företagets verksamhet ska regionen självklart inte stödja detta. Inte heller ska regionen stressa igenom ett beslut utan att noga gå igenom alla eventualiteter.
Men frågan är vem som skulle lida konkret skada av att Leva får köpa det som de själva byggt upp. Om skadan bara är hypotetisk och principiell/ideologisk har jag mycket svårt att känna någon upprördhet.