Vem riskerar livet för ett särintresse?

Svensk soldat. I norra Afghanistan.

Svensk soldat. I norra Afghanistan.

Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX

Politik2013-05-08 05:55
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Försvaret har rekryteringsproblem. Det var enklare förr, med värnplikten. Rekrytering blir liksom enklare när man kan tvinga in människor i verksamheten.

Det finns anledningar att sakna värnplikten. Men när man tar i anspråk en allt mindre del av varje årskull så blir värnplikten till slut inte... låt oss säga "försvarbar".

Regeringen och Socialdemokraterna är överens om att försvarets personalförsörjning är ett problem. Därför tillsätter man en utredning som ska föreslå åtgärder.

Låt mig, i all enkelhet, peka ut en faktor som jag tror har stor betydelse för försvarets låga dragningskraft.

Man får i dag intrycket att försvaret inte alls anses viktigt och prioriterat av riksdag och regering. Statsminister Fredrik Reinfeldt har till och med kallat försvaret för ett "särintresse".

Det är ett universalargument han använder mot allt mellan försvarets och näringslivets företrädare, när de vågar sig på att ha synpunkter på eller kommer med sakupplysningar om effekterna av regeringens politik. För att avfärda dem på billigast tänkbara sätt.

Det är klart att det finns särintressen inom alla verksamheter – till och med inom regeringen. Det finns särintressen inom sjukvård, äldrevård, skolan och kyrkan. I alla verksamheter där människor finns, finns också särintressen.

Men det hindrar ju inte att verksamheten i sig kan vara av stort allmänintresse. Som försvaret. Och näringslivet.

Enbart existensen av ett särintresse inom allmänintresset är helt enkelt inte ett fungerande motargument när försvarets företrädare slår larm.

Men försvaret avfärdas som särintresse och får samtidigt fungera som finansministerns strykpojke. Det är inte konstigt att försvaret har rekryteringsproblem. Vem vill engagera sig i en potentiellt farligt verksamhet – till inte speciellt förmånliga villkor – när det dessutom framstår som om landets ledning inte anser verksamheten som speciellt viktig.

Det territoriella försvaret är svårt nedprioriterat. Jobbet går istället ut på att resa ut till världens konflikthärdar som ställföreträdande gott samvete, en verksamhet som har större betydelse för Sveriges image än för vår säkerhet – hur viktig den än är där svensk trupp sätts in.

Om regeringen inte tycker att försvaret är viktigt – varför ska man då bli soldat? Nu pratar regeringen – även Reinfeldt – plötsligt om höjda försvarsanslag. Vi får se om de är beredda att leva upp till det. Jag är inte optimistisk.