Vem kan rädda räddningstjänst?
Förtroendekris. Man släcker inte bränder genom att låtsas som det regnar.arkivfoto: tobias wallström
Foto: Tobias Wallström
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För en utomstående är det inte lätt att skilja på vad som är missnöje med besparingarna, och vad som är missnöje med Kallum. Varje chef som tvingas skära i budgeten kommer att få kritik.
Men här har det gått mycket längre än till ordinärt missnöje. Det är en djup förtroendekris. En kris som har sitt ursprung i bristande dialog. Sedan förbättrade det givetvis inte chanserna att upprätta en dialog när personalen agerade extremt stridslystet och ifrågasatte ledningens motiv.
Så besparingarna är är inte roten till konflikten, det är bara den fråga som har gjort konflikten uppenbar och het.
Därför kommer problemen inom räddningstjänsten inte att snabbt vara lösta, ens om man hittar ett sätt att balansera budgeten som personalen är nöjd med. Förtroende tar lång tid att bygga upp, och den här gången startar Kallum inte från noll. Han står på minus i dag, även om man får till en nystart.
Man släcker inte bränder genom att låtsas som det regnar. Om räddningstjänstens arbetsklimat skall kunna räddas så krävs det större insatser än terapisamtal med regiondirektören i en dialog med personalen där chefen för räddningstjänsten förbikopplas. Även om problemen uppstått inom räddningstjänsten (med understöd av ett kärvt budgetläge) så kommer organisationen att behöva kraftfull hjälp, och hjälp utifrån, för att skapa fungerande relationer inom verksamheten.
Kommunalrådet Lars Thomsson gjorde ingen succé i våras, då han gav sig in i konflikten och bara lyckades röra upp känslorna ytterligare. Nu har han haft ytterligare fyra månader på sig att tänka på saken. Vad är planen?