Den 27 april 2009 antog dåvarande kommunfullmäktige i full politisk enighet en biogasstrategi för Gotland. Beslutet innebar förutom själva strategin, en handlingsplan för införande av biogas som fordonsbränsle, samt att tekniska nämnden fick i uppdrag att genomföra upphandlingen av biogas för samtliga nämnder.
Ingenting i protokollet från regionfullmäktiges sammanträde talar om nån oenighet eller att någon hade invändningar eller farhågor om att man gick för snabbt fram.
Tekniska nämnden har alltså inte tagit fram och drivit igenom en strategi på eget bevåg utan gjorde det på uppdrag av ett enigt regionfullmäktige.
När Åke Svensson (S) nu uppger att den förra majoriteten "har genat i kurvorna" så får man hoppas att han har mer på fötterna än en from förhoppning att kunna skyffla över skulden för misslyckandet på den förra majoriteten.
Om han tycker att det går för fort kanske han också ska granska miljö- och hälsoskyddsnämnden som den 23 mars förra året efter ett, enligt GT, "rekordsnabbt handläggande" sa okej till biogasanläggningen i Bro som är en viktig kugge, för att inte säga förutsättning, för strategin.
Ännu viktigare är däremot att också granska underlaget till beslutet förra året att inte fullfölja strategin genom att kräva gasbussar i upphandlingen av skolskjutsar? Väljer man medvetet att inte följa strategin borde man åtminstone ge en förklaring till varför.
Revisorernas granskning får nu visa vilka oegentligheter som eventuellt har begåtts på tekniska förvaltningen. Enligt de antydningar som revisorn gav i GT i går så finns det i vart fall "intressanta" faktorer. Kanske har avtalet skrivits på ett felaktigt sätt, kanske har man inte haft relevanta underlag och beräkningar utan istället utgått från en glädjekalkyl.
Har fel begåtts är det den förra majoritetens ansvar, inget snack om den saken.
Men om så är fallet är nästa fråga: var finns kontrollstationerna längs vägen? Det handlar inte om några småpengar utan ett avtal värt 40 miljoner kronor.
Det är trots allt inte omöjligt att misstag kan begås, särskilt om politiker har en övertro på saker och ting vilket ju faktiskt händer.
Men ännu större är risken för bestående misstag om ingen tjänsteman, opposition, jurist eller revisor reagerar förrän det har gått flera år.