Vänsterpartiet har tagit upp en av Gotlands viktigaste frågor: bostadsbristen. Att frågan varit ”ledig” så länge beror självklart på att det inte finns några enkla politiska lösningar att leverera. I takt med att det blivit viktigare för partierna att ha rätt ”framtoning” än att prata om politiska förslag som man riskerar att inte kunna uppfylla, så har politikens lösningar också blivit utslätade, i den mån de förekommer över huvud taget.
Att lyfta blicken och prata lösningar istället för att beskylla andra partier för att aldrig ha gjort tillräckligt känns efterlängtat och det är bara att hoppas att övriga partier hänger på i debatten.
Vänsterpartiet sitter som bekant med i den politiska majoriteten i Region Gotland och har därför nu ett ansvar att föra vidare sina lösningar i nämnder, styrelser och fullmäktige.
Förra majoriteten beskylldes för handlingsförlamning i frågan av dåvarande oppositionen. Bostadsbristen skulle lösas genom att helt enkelt ge Gotlandshem order om att bygga. När man nu efter två år i majoritet inte lyckats med det som var så enkelt heter det att det saknas planlagd mark.
Både nuvarande och förra majoriteten har självklart gjort vad de kunnat för att se till att mark planläggs för bostäder. Men initiativet måste komma från någon som faktiskt är intresserad av att bebygga områdena. Hyresrätter eller bostadsrätter spelar mindre roll i valet mellan att det byggs eller inte byggs.
Med tanke på det tryck som finns på Gotlandshems lägenheter står det dock utom allt tvivel att efterfrågan på hyresrätter är långt större än tillgången.
Kravet att bygga billiga bostäder låter också som en enkel väg att få till stånd bostäder som även hushåll med låg, eller bara en, inkomst har råd att faktiskt bo i.
Här är problemet ännu mer komplext. Byggbranschen verkar vara tämligen ointresserad av att få ner kostnader, vilket två statliga utredningar visat. ”Skärpning gubbar!” (2002) och ”Sega gubbar” (2009).
Det byggs nu nya områden på och bredvid gamla A7 och de hinner knappt byggas klart innan man ser blommor och lampor i fönstren. Trots att både inköpspris och månadsavgift knappast kan klassas som låga. Någonstans borde en massa bostäder frigöras men än så länge har vi inte sett något av detta vilket jag skrivit om flera gånger tidigare.
Att det finns ett sådant tryck på bostadsmarknaden på Gotland är självklart i grunden något mycket positivt. Därför måste alla krafter samverka för att tillmötesgå denna efterfrågan.
Och då ta med det som Vänsterpartiet helt verkar ha glömt i sina förslag: landsbygden.
Allt som byggts de senaste åren har byggts i Visby där efterfrågan är som störst. Men vem ska bygga på landsbygden? Här har Gotlandshem sin allra största utmaning och sitt största ansvar.