Vem är kommunen egentligen till för?
Foto: Tobias Wallström
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Budgetdebatterna har inte det liv som en åhörare skulle önska. Det är inte så konstigt. Budgeten har tröskats genom beredning och kommunstyrelse.
Argumenten är väl inövade och positionerna är låsta. Och i kronor och ören kan man få för sig att det inte ens skiljer så mycket mellan Alliansen och oppositionen.
Men om man frågar "hur" istället för "hur mycket" så kan skillnaderna vara stora. Det kommer igen på område efter område. Vårdval Gotland. Friskolor. (Eller "privatskolor" som företrädare för oppositionen envisades med att kalla dem under gårdagens debatt.) Avknoppningar. Entreprenader. Då blir det tydligt att det är stor skillnad på hur man ser på kommunen och på medborgarna.
Oppositionen har ovanifrånperspektivet. När de talar om medborgarna framställs de som små och hjälplösa klienter, föremål för kommunala satsningar eller tillkortakommanden.
Alliansen har oftare underifrånperspektivet. Man vill ge medborgarna möjligheter att påverka de tjänster och den service de behöver. När det gäller exempelvis friskolor så kallar oppositionen denna frihet för "bristande kostnadskontroll". Friskolornas existens försvårar planeringen för den kommunala skola som oppositionen önskade att alla elever gick i.
Ett samhälle blir inte speciellt dynamiskt om man har en kommun som pekar med hela handen och gör allt i egen regi. Då krymper både medborgarnas manöverutrymme och företagens marknad. Då krymper Gotland.
Vilket läge skulle Gotland befunnit sig i nu, om vänsterpartierna behållit makten i kommunen vid valet 2006? Ja, valfriheten hade varit mindre. Ni kan dessutom vara övertygade om att vi fått vara med om en rejäl skattehöjning. Under 2009 är skatteintäkterna 90 miljoner kronor lägre än vad som tidigare förutspåtts. Det är dessutom med till visshet gränsade sannolikhet så att ett s-lett styre aldrig skulle kunnat förmå sig till att genomföra den omstrukturering som vården nu genomgår, för att ta ett exempel.
Oppositionen är mer benägen att spendera, och mer obenägen att ta svåra beslut som kan leda till att man får mer valuta för skattepengarna.