Vem är det som vaktar väktarna?
Ryggen fri?Foto: Janerik Henriksson/scanpix
Foto: Janerik Henriksson
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag ska inte gå in på om vad åklagaren beslutat i detta enskilda ärende. Men det finns principiella problem med hur anmälningar mot poliser handläggs i dag.
Man brukar säga att polisen utreder sig själv. Sedan 2005 är det en sanning med modifikation. Då skapades Riksenheten för polismål inom Åklagarmyndigheten. Den handlägger brottsmisstankar och anmälningar mot bland annat poliser. (Även exempelvis åklagare, domare och riksdagsledamöter.)
Men Åklagarmyndigheten är ju nära allierad med polisen, och det uppstår trovärdighetsproblem när så många utredningar läggs ner. Bara omkring en procent av polismålen leder till åtal eller strafföreläggande. Chef för Riksenheten för polismål är överåklagare Björn Ericsson. I april i år berättade Ekot att Ericsson, under fyra år på sin post, bara väckt åtal i ett fall som han handlagt. Ett enda fall av 478.
Klart sådana siffror väcker uppmärksamhet och misstankar om att Riksenhetens åklagare behandlar poliser med silkesvantar. Silkesvantar som sedan vänligt klappar kollegorna på axeln.
Det förekommer många okynnesanmälningar mot polisen. Andra anmälningar kan läggas ner därför att anmälarna inte förstått att polisen faktiskt har befogenheter att använda våld.
Just därför är det viktigt att allmänheten har stort förtroende för att det går att få rätt när man tycker sig utsatt för ett övergrepp. Det är viktigt att även polisen lyder under lagarna.
Frågan utreddes för tre år sedan. Då publicerades Summa summarum - en fristående myndighet för utredning av anmälningar om brott av poliser och åklagare? (SOU 2007:5)
Utredningen fann att det var större negativa än positiva konsekvenser med flytta internutredningsverksamheten från polisen och Åklagarämbetet till en fristående myndighet.
Jag tror utredningen underskattade värdet av ett ökat förtroende från allmänheten. Rättsväsendet utgör själva kärnan i statens uppgifter. Då måste det vara viktigt att hålla koll på, och värna anseendet för, rättvisans väktare.