Över 21 000 gymnasielever har fått studiebidraget indraget på grund av skolk. Av rapporteringen kan man lätt få intrycket att det är själva indragningen som är problemet. Jag lutar nog åt att skolket är det verkliga problemet. Att 6,5 procent av gymnasieeleverna skolkar så mycket att det får ekonomiska konsekvenser för dem och deras familjer, har sannerligen ännu värre konsekvenser för deras utbildning. Och därmed för deras framtid.
Gotland är faktiskt den region där skolket än näst mest omfattande, enligt CSN. Bara i Stockholm skolkas det mer.
Frågan är dock hur pålitliga siffrorna är. Att skolket ökat på senare år förklaras bland annat med förändringar i benägenheten att rapportera. Och när jag dyker djupare i siffrorna så upptäcker jag överraskande och svårförklarliga skillnader mellan olika Stockholmskommuner.
Om man räknar andelen elever med indragen studiehjälp så toppar Tyresö och Solna med 20,8 respektive 17,1 procent. På Ekerö och i Nykvarn är andelen noll procent.
Det verkar ju onekligen som att det är svårt att jämföra olika landsdelar med varandra, när rapporteringen är så olika. Och vad läget i riket och regionerna anbelangar kan man nog bara vara säker på att det är minst så illa som CSN:s siffror säger.