Västerlandets utmaningar

Niall Ferguson. Historiker och estradör i Almedalen.

Niall Ferguson. Historiker och estradör i Almedalen.

Foto: Luca Bruno

Politik2013-07-02 05:55
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Svenskt Näringsliv har genom åren bjudit in en lång rad av internationella ekonomer till Almedalsveckan. I år blev det en historiker i form av Harvardprofessorn Niall Ferguson. Och på köpet fick man en underhållande estradör som nästan fyllde Wisby Strands största aula och började med att jämföra Almedalsveckan med en rockfestival, men istället för Mick Jagger så är det David Cameron som är huvudpersonen.

Niall Ferguson har skrivit flera böcker om den västerländska civilisationen uppgång och dess begynnande tecken på förfall. Hur passar Sverige och de andra nordiska länderna in i denna bild?

Han började med att lista våra framgångar under de två senaste decennierna och förklarade varför Sverige internationellt är en förebild både för högern och för vänstern. En välfärdsstat som lyckats avreglera många av sina marknader och begränsa den offentliga sektorns expansion så att utgifter och inkomster går ihop. På punkt efter punkt överträffar de nordiska länderna sina västeuropeiska grannar.

Men det finns också varningstecken. Och Niall Ferguson framhöll framför allt ett av dem. Arbetslösheten och utanförskapet bland utrikes födda. Den arbetslösheten är stor i de nordiska länderna. Störst i Norge och Sverige är tvåa. Det är en skevhet som inte har någon motsvarighet i exempelvis USA.

– Detta är ormen i ert paradis.

– Välfärdsstaten som inte kan integrera nykomlingar är inte en stabil och avundsvärd modell. Och väckarklockan har ringt.

Med väckarklockan syftade Niall Ferguson på kravallerna som spred sig från Husby i Stockholm.

Man behöver ju inte se kravallerna som en acceptabel eller ursäktlig opinionsyttring. Speciellt inte i ett land där utbildning är gratis och den sociala mobiliteten (möjligheten att klättra) är större än i USA. Men det innebär ju inte att kravallerna är ett symtom som man kan blunda för.

Tyvärr verkar ju inte Alliansen vara beredd att bekämpa detta utanförskap med alla till buds stående medel. Och oppositionens verktygslåda är helt tom. Socialdemokraterna verkar inte alls kunna acceptera att det behövs lägre ingångslöner och fler okvalificerade arbetstillfällen om alla ska kunna ta sig in på arbetsmarknaden och förvandla sitt utanförskap till integration. Man gör sig blind för enkla ekonomiska realiteter, bara för att de inte stämmer med hur man vill att samhället ska fungera.