I kväll inleds Region Gotlands dialogmöten om den gotländska skolan.
Politiker och tjänstemän kommer på fyra ställen att få en hel massa argument om varför olika skolor ska fredas från den strukturella översyn som ska göras.
Ingen skola i Visby är hotad av nedläggning så det femte mötet kanske mer kommer att handla om vikten av att tjänstemännens förslag genomförs..?
Det är inte för att skolorna på landet är dåliga som man nu diskuterar nedläggningar, det är för att pengarna inte räcker till alla och att samtidigt upprätthålla kraven på kvalitet och en god lärmiljö.
Det finns inte "nån annan" som kan ta kostnaden för skolans för stora kostym.
Det är den krassa verkligheten.
Däremot finns det ingen anledning att överge tanken om det interregionala stödet till skolor som egentligen är för små men som är avgörande för bygden.
De flesta skolor finns på mellersta Gotland, med lite dragning åt Visbyhållet. Inte konstigt för det är också där de flesta gotlänningar bor.
I detta område är det också minst smärtsamt att göra förändringar eftersom det geografiska avståndet är så pass litet att det ändå finns möjligheter för dessa barn att komma hyfsat nära sin skola. Med det inte sagt att en nedläggning inte får stora konsekvenser för dem som berörs.
Här har dock politikerna i nämndens ledning bundit ris för egen rygg genom att så sent som i april ge fribrev till Hogräns skola. Ett faktum som föräldragruppen där knappast lär låta falla i glömska.
Även om det är politikerna som bestämmer i slutändan så har man också en skyldighet att inte bara lyssna under de dialogmöten som nu ordnas utan också se till att de synpunkter och argument som kommer fram tas tillvara i besluten.
Två av de hotade skolorna är den sydligaste, Öja, och den längst norrut, högstadiet i Fårösund. Här tycker jag att regionen måste vara glasklar och hävda dessa skolors fredande. Är det några skolor som ska ha inomregionalt stöd så är det dessa två.