Skräpfria hav är ett projekt som drivs av Håll Sverige rent. De har inventerat Östersjöns stränder, även på Gotland, och konstaterar dels att stränderna har blivit skräpigare och dels att mer än hälften av skräpet är plast.
Plast är inte biologiskt nedbrytbart och försvinner därför långsammare än mycket annat skräp. Solljus kan bryta ner plast, men det går naturligtvis mycket långsamt.
Jag vill inte förminska plastproblemet i Östersjön, utan åskådliggöra problemets globala dignitet.
I Stilla havet finns något som kallas the North Pacific Trash Gyre (ungefär: norra Stilla havets skräpvirvel). Strömmarna i norra Stilla havet beskriver en medurs rörelse. I mitten av denna gigantiska virvel koncentreras det skräp som hamnat i Stilla havet. Och eftersom plast bryts ner så långsamt är mycket av det just plast. Mycket av plasten är vidare nedbrutet till mindre polymerer, som inte är synliga eller åtminstone svårupptäckta för blotta ögat.
Denna sop-, skräp- och kemikalieansamling i Stilla havet är i dag av samma storlek som den gigantiska delstaten Texas. Eller översatt till en mer bekant storhet: en havsyta motsvarande ungefär ett och ett halvt Sverige.