Givet förutsättningarna så var upphandlingsunderlaget ungefär så bra som vi kunde hoppas på. Hur bra trafiken blir hänger nu på hur upphandlingen går.
En pessimist utgår från att utfallet blir sämsta möjliga. Att trafiken bara kommer att motsvara de minimikrav som upphandlingsunderlaget ställer.
En optimist hoppas på en upphandling i konkurrens som kan leda till en trafik som till och med är bättre än i dag, utan att biljettpriserna och statens kostnader för trafiken ökar.
Och en realist? En realist dömer inte ut upphandlingen på förhand, men fortsätter bilda opinion för Gotlandstrafiken och förbereder sig för alla eventualiteter. Vad gör vi OM upphandlingen inte utvecklar sig som vi vill?
Än är det inte läge för champagne – eller arsenik.