I går berättade GT om familjen som till slut inte kunde med att lämna Gotland efter sommaren utan bestämde sig för att helt enkelt stanna kvar. Ett år efter det beslutet ångrar de sig inte en sekund.
Familjen Redmo är inte ensam om denna erfarenhet. Många som börjat med att semestra här, eller återkomma till ett fritidshus på varje ledig stund, beslutar sig till sist för att helt enkelt sluta åka härifrån.
Självklart är inte Gotland helt ensamt om att ha denna dragningskraft men jag vågar påstå att det är en faktor som är högt eftertraktad av många andra svenska kommuner. Det finns ”något” med Gotland som biter sig fast hos människor.
Men det finns också ”något” som gör att våra ungdomar lämnar ön. Inte bara för att det är nödvändigt för studier eller jobb. Unga vill ha mer.
Även detta omskrevs i gårdagens GT i en intervju med professor Charlotta Mellander, som i dag medverkar på ”92 möjligheter”.
Hon har studerat utflyttning av vissa generationer och hur många som sedan kommer tillbaka. Fyra av fem gotlänningar gör detta enligt hennes studie vilket väl ändå måste anses som något positivt.
Men det är klart att det på sikt leder till en utarmning, såvida inte fler unga från andra orter väljer att flytta hit så klart.
”Mötesplatser är viktigt och att det finns något att göra även för de yngre” säger Charlotta Mellander till GT och det är bara att instämma. Jag skulle vilja tillägga mötesplatser över huvud taget, oberoende av ålder.
Hur ska man få motverka detta? Är det ens eftersträvansvärt att få unga att stanna?
Det jag kan sakna är mer analys och kunskap om in- och utströmningen av människor till och från Gotland.
Det flyttar trots allt hit cirka 2 500 personer. Varje år. Inte mycket att sätta emot inflyttningen till Stockholm och det hjälper inte mycket när fler dör än föds och många även flyttar ut så nettot blir ungefär plus minus noll. Men ändå.
Antalet inflyttare är kvittot på att allt det vi vill att Gotland ska vara också är det.
Unga kommer dock inte att flytta tillbaka om det inte finns kvalificerade och meningsfulla arbetstillfällen. Det måste finnas karriärvägar och utmaningar.
Sådant går det inte att bara fatta beslut om och sen händer det.
Här kommer det livsavgörande företagsklimatet in. Så länge det finns personer som sitter på makt av olika slag som hävdar att företagsklimatet inte har något att önska, att kritiken grundas i företagares inneboende behov av att gnälla, kommer inte fler jobb att skapas på vår ö.
Inte heller hjälper det att kasta in handduken och påstå att ett ökat invånarantal inte betyder något för upprätthållandet av vår välfärd. Att det till och med kan vara negativt att få hit fler personer som ska ha del av vår välfärd.
En förstärkt skattebas behövs alltid. Inte minst för en kommun som av geografiska skäl aldrig kommer att kunna dra nytta av sina närkommuner.
Vi behöver bli fler och varje ny gotlänning räknas.