Varför är det så viktigt för varje nyinflyttad eller sommargäst att bli gotlänning, Alex Schulman? Själv är jag gotlänning, det avgörs definitivt av mitt tungomål varje gång jag öppnar min näbb, men svensk kommer jag aldrig att bli även om jag skattemässigt är en del av Sverige.
- Så kan du väl inte tänka, kanske du svarar, men Alex Schulman att vara en del av Gotland kan innebära bemötande av andra slag på fasta landet än din beskrivning av dina möten på ön.
Språket är utan tvekan en del av den gotländska folksjälen. Under mina år i Stockholm gick jag under benämningen "Gotland", sällan kallades jag vid mitt rätta namn. Det skapade ingen vare sig vi-känsla eller hemkänsla. Det finns många sätt att distansera sig på eller hålla människor ifrån sig. På samma gång många sätt att närma sig. Det förra är betydligt enklare än det senare.
Vardagskulturen
Kommer man till en ny plats är det av god ton att försöka, om inte följa, men ta reda på lite om vardagskulturen i området och de eventuella förväntningar de människor som bor där har på sin omgivning. Det som kan kallas platsens leverne och vardagssjäl. Först är du själv betraktaren, sen kan du ta ett beslut, om du så vill, att "gatekrascha", alltså rubba cirklar med dina kulturella vanor.
Det ger respons men kanske inte den respons som du tänkt dig. Det får du stå ut med. Mänskligt bemötande ser i stort sätt likadant ut i alla delar av världen. Avvaktande...tills...
Om svar uteblir när du gör försök, innebär det inte att samtliga gotlänningar önskar att allt skall förbli som det varit. Generaliseringar skapar enbart ilska alternativt trötthet. Det finns många på den här ön som gärna bryter kretsgången, speciellt kvinnorna.
Mitt barndoms-Gotland finns inte längre och är absolut inget att önska åter, annat än den självklara gest av vänlighet som alltid fanns på Sudret, när jag var barn. Att kliva på i stugan var vardag i socknarna runt om och det fanns alltid kaffe på spisen.
Det finns utan tvekan vänlighet också i en och annan gård på norr, men mötet med norra Gotland blev annorlunda också för mig som gotlänning. Så "att kliva på seden i stugan" tog jag för säkerhets skull med mig till Sydafrika dit jag reste på 90-talet och det, att "gatekrascha " föll i god jord, trots alla synliga murar.
Alltid öppna dörrar
Att rubba cirklar är livets utveckling liksom att flytta gränser i vardagen, men har man en uppfattning färdig om människor innan man undersökt vad som finns innanför skyddsvästen och bakom murarna, uppstår inga möten. Du tar bara över andras uppfattning och det leder inte till vare sig öppenhet eller gästvänlighet.
Hos oss är dörrarna alltid öppna och kaffe finns alltid hemma.