Gotlandsbåten har problem. Det är självklart att det engagerar många. När jag följer den debatt som uppstått i problemens spår har jag dock svårt att förstå den illvilja och skadeglädje dessa problem ger upphov till.
Det är ett hedervärt, stort och svårt åtagande att försöka skapa en ny färjelinje till Gotland. När det strulade som värst med att Gotlandsbåten ens skulle få tillträde till Visby hamn så hade man kunnat välja det säkra före det osäkra. Man hade kunnat vika ner sig – skylla på regionen och Destinationen – och med hedern i behåll lägga planerna på is eller på hyllan. Vi försökte men vi nådde inte ända fram.
Så hade jag förmodligen själv resonerat. Varför jag inte skulle bli någon vidare entreprenör.
Men Gotlandsbåten har istället fortsatt att försöka forcera alla hinder.
Det är en lång kedja av olika förutsättningar som måste komma på plats för att trafiken ska kunna starta. När en länk krånglar – låt vara en väldigt viktig länk – så är det inte så konstigt. I nuvarande läge är det ingen anledning att på förhand döma ut projektet. Och absolut ingen källa till glädje!