Det är intressant att Hannes Müller, ordförande för Sverigedemokraterna på Gotland, tar åt sig när jag skriver om det hat på nätet som kommer som ett brev på posten när man skriver kritiskt om "mångkulturkritikerna".
Jag har läst många nedsättande kommentarer från Hannes Müller, men aldrig något som närmar sig hot eller hat. Det jag talar om är den oftast anonyma och mycket kompakta hatmaskin som sätter igång när den hittar en text som den jag skrev i förrgår. Det länkas snabbt till en "sanningssägande" sajt och sen är det igång.
Jag upplever inte Hannes Müller som en del i denna hatmaskin. Det finns sverigedemokrater som har en sansad inställning och driver relevant kritik av vårt samhälle och invandringspolitiken, även om jag inte delar deras slutsatser.
Men eftersom Hannes Müller tydligen ser sig som berörd så är jag tacksam att han reagerar, även om han inte svarar på något av kärnan i min kritik.
För liksom Roland Poirier Martinsson i Svenska Dagbladet frågar jag mig varför inte Sverigedemokraterna tar tydligare avstånd från denna hatfyllda svans istället för att ta allt som ett påhopp på SD och hävda att partiet mobbas och ständigt stängs ute?
Ser Hannes Müller ingen skillnad på näthatet och Sverigedemokraterna? Det gör i alla fall jag.
Inte heller har jag kopplat terrordåden i Olso och på Utöja till Sverigedemokraterna utan till mer ljusskygga krafter som sprider sitt hat på nätet och som är både organiserat och väl utbrett.
Att det finns en skala där detta hat och SD:s politik till slut möts betyder inte att det är en och samma grupp men även här tar Hannes Müller automatiskt åt sig och känner sig påhoppad.
Vari bottnar allt hat? Det är en fråga för nån att forska i men säkert är att hatet får sin näring på sajter som Avpixlat och Flashback där man påstår att den verkliga sanningen sprids genom en snävt vinklad beskrivning och uthängning av svenskar med utländsk bakgrund som begått brott.
"Sanningar" om enorma kostnader som invandringen sägs innebära för Sverige. Sanningar som läggs till grund för en verklighetsbild som leder till röster på Sverigedemokraterna eftersom de är de enda som "vågar säga som det är".
Den här desinformationen är ett problem och en viktig grund till det ökande hatet och till främlingsfientlighet.
Tonen och budskapet på dessa "sanningssajter" kan göra att personer hetsas och hetsar varandra att begå våldsdåd eftersom vissa inte kan sätta gränsen för när detta hat ska gå från ord till handling.
Hur kan Hannes Müller avfärda hela denna problematik med att konstatera att Breivik inte var sverigedemokrat?
Argumentera gärna för eller emot det, Hannes Müller.