Varför kalla knivvåld för misshandel?
Billig och dödlig. Morakniv av den typ som användes vid mordet på utrikesminister Anna Lindh. Foto: Jurek Holzer/SCANPIX
Foto: Jurek Holzer / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Magnus Sundblad, överläkare vid kirurgkliniken, förklarade hur nära ytan döden lurar vid knivvåld. Ett knivstick behöver bara vara en centimeter djupt för att offret ska avlida.
- Längre in än så sitter varken lungorna eller hjärtat. Folk tror att det krävs enorm kraft, men tar det bara tillräckligt illa är skadan mycket stor.
Åklagaren Solveig Sörliden kommenterar det senaste knivdådet i Klintehamn, då en 18-åring fick flera knivstick i bröstkorgen.
- Fast det handlar inte längre om mordförsök. Det rör sig snarare om grov misshandel.
Det är inte alls ovanligt att knivvåld leder till just misshandelsåtal. Jag har aldrig förstått varför. Det är förfärande stor risk att knivvåld leder till döden. Är då misshandel en rimlig brottsrubricering? Och bidrar inte en sådan brottsrubricering till vanföreställningar om hur svårt knivvåld behöver vara för att vara livshotande?
Knivvåldet kan aldrig utraderas. Vem som helst kan köpa ett dödligt vapen för ett par tior. Vid knivdådet i Visby på nyårsnatten, det som fick dödlig utgång, hämtade gärningsmannen en kniv i ett kök efter att ett bråk hade startat.
Men det går att åstadkomma förändring. Polisen har blivit effektivare i att tillämpa knivlagen. Och åtminstone på nationell nivå har knivvåldet minskat jämfört med hur situationen var i början på förra decenniet.
Men på Gotland har flera uppmärksammade knivdåd inträffat.
I GA i tisdags sade 16-årige Fredrik Lindlöf:
- Man kan inte bara skylla på föräldrarna och samhället. Vi ungdomar har faktiskt också ett eget ansvar.
En berömvärd inställning. Och de flesta unga tar också ansvar. Jag har tidigare skrivit om den studie Leif G W Persson gjorde för Brottsförebyggande Rådet i mitten på 90-talet. (Knivvåld. En kartläggning av knivvåld bland ungdomar.) Den visade att de flesta knivdåden begås av en mycket liten grupp ungdomar som är kriminella eller har andra sociala problem. Andra unga bär sällan kniv.
Då knivvåldet faktiskt har minskat sedan G W Persson gjorde sin studie finns det ingen anledning att tro att det är mycket annorlunda i dag.
Att bekämpa knivvåld bland unga blir därför en naturlig del av kampen mot ungdomsbrottlighet och sociala problem. Det finns ingen snabb mirakellösning. Men det går att göra något. Och en sak vi måste göra är att sprida kunskap om hur lätt knivvåld kan leda till döden.