Ujujuj. Jämställdhetsfrågor är minerad mark och när det gäller förklaringar till skillnader mellan könen så ligger minorna extra tätt. På det fältet snubblade Svenskt Näringslivs regionchef Anders Thomasson ut på den Internationella kvinnodagen - något nymornad och vilse - och det gick som det gick.
Ska jag våga mig på en egen förklaring varför kvinnor är underrepresenterade bland näringslivets toppar? Det går en rysning längs med ryggraden. Men det visar ju att det finns en ryggrad, så jag gör ett försök. Slå mig inte.
En delförklaring är att kommuner och landsting är så dominerande i många branscher där kvinnor är överrepresenterade. Se bara vilka företag som faktiskt har kvinnlig vd i GA:s genomgång. Attendo Care, Omsorgshuset, Praktikertjänst och Visby Assistans till exempel.
Men det är bara en delförklaring. Det förklarar inte på långa vägar varför könsfördelningen är så skev i andra branscher.
Jag tror bland annat att Anders Thomasson överskattar rationaliteten, vidden och noggrannheten i näringslivets rekryteringsprocesser. Man tenderar att söka i kända nätverk, bland människor man faktiskt känner till och känner igen sig i, när man letar chefer och styrelseledamöter. Det är inte egendomligt. Men det gör också att man kanske inte hittar den bästa kandidaten.
Många företag skulle tjäna på att bredda startfältet. Alla i exempelvis en styrelse behöver vara kompetenta och omdömesgilla personer, men alla behöver inte ha SAMMA kompetens. Om alla ledamöter hämtas ur samma krets, hur många är det då som faktiskt bidrar med något unikt? I en bra styrelse kompletterar ledamöterna varandra och har olika kunskaper och erfarenheter att bidra med.
Jag tror definitivt att kvinnor skulle tjäna på öppnare och bredare rekryteringar till näringslivets toppbefattningar.
Men kvotering? Nej! Av samma skäl som vi inte ska ha kvotering av exempelvis högre utbildning och föräldraledighet.
Det är ett trubbigt instrument, en veritabel knölpåk, som kan skapa nya orättvisor när man ställer samma krav på alla berörda företag utan hänsyn till deras villkor. Och staten ska inte klampa in i civilsamhället och fatta beslut som tillhör ägare eller familjemedlemmar.
Ska inte politiker vara bra på opinionsbildning? Använd då det verktyget istället för att tvinga medborgarna till underkastelse i frågor som rör den privata sfären.