Varför göra pulvermos av matens småföretagare?
Riktigt potatismos. Här med isterband.Foto: Jurek Holzer/SCANPIX
Foto: Jurek Holzer / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den känslan bekräftas av Mats-Eric Nilsson och Henrik Ennarts bok Döden i grytan (Ordfront). Mats-Eric Nilsson är en före detta redaktionschef vid Svenska Dagbladet, som tidgare haft stor framgång med böckerna Den hemlige kocken och Äkta vara som handlar om livsmedelsindustrin och tillsatserna i maten.
Författarna hävdar att vi är ensamma i EU om att nitiskt och ofta bokstavstroget följa EU:s regelverk för livsmedelshantering. Det får bisarra konsekvenser. Som frälsningssoldaterna i Landskrona som inte får baka bullar i egna kök och sälja på en karneval. Och Staffan som inte får servera riktigt potatismos i sin korvkiosk. Däremot har myndigheterna inga invändningar mot pulvermos.
Den överdrivna rädslan för bakterier och magsjuka har lett till att småföretagare i matbranschen jagas med blåslampa. Samtidigt kan livsmedelsindustrin, storköken och cateringföretagen förstöra näringsinnehållet i maten genom invecklade produktionsprocesser, varmhållning, tillsatser och cook-and-chill-metoder.
Jag delar inte författarnas extremt negativa inställning till livsmedelsindustrin, även om jag stör mig oerhört på produkter som inte är vad de utger sig för att vara. Som exempelvis frukt- och bärjuicer som vid närmare inspektion visar sig bestå nästan nästan uteslutande av andra råvaror än vad namnet säger.
Men visst är det så att nylagad mat är ett godare, näringsrikare och bättre alternativ för den som har tid och/eller pengar. Och i nylagad mat har ju faktiskt bakterierna kortare tid på sig att föröka sig, varför den oftast är säker.
Jag förstår därför inte varför småföretagare i matbranschen ofta behandlas som om de vore ett folkhälsoproblem.