Varför gladare i Västervik?
Möttes av gladare humör.Foto: Karin Hertz
Foto: Karin Hertz
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men när jag surfade in på Västerviks-Tidningens hemsida för att läsa om affären så var det en sak som verkligen slog mig: I kommentarerna till nyheten var läsarna till övervägande delen positiva till affären och planerna. Och inte lite positiva, heller. Lyriska och lyckliga.
Reaktionerna stämmer inte överens med ortsbornas självbild. Snubblade över en nätenkät där läsarna fick svara på: "Gnäller västerviksborna för mycket?" 86 procent svarade ja.
Ändå gäller det ett projekt, upp till sju våningar högt, som påverkar stadsbilden oerhört mycket mer än ett avlägset höghus i Snäck eller punkthus vid Galgberget. (Det projekt som verkligen påverkar miljön i världsarvsstaden Visby är det däremot egendomligt lite debatt om - jag tänker på planerna för Stora torget.)
Får Ulvaeus folket med sig bara för att han är uppvuxen i Västervik? Det tror jag inte ett skvatt på. Hört talas om att det är svårt att bli profet i sin egen hemstad? Har du intrycket att gotlänningar med spektakulära planer har lättare att få folkligt stöd på Gotland än utsocknes? Nå? Trodde inte det.
Jag begär inte att alla ska gilla allt. Jag vet inte ens vad jag tycker om Ulvaeus projekt i Västervik. Kan inte staden, även om jag råkar vara född i den.
Men det är ett problem att jag inte ens kan tänka mig att motsvarande planer på Gotland skulle fått ett så övervägande gott mottagande. Varje förändring tycks få en ljudlig och stor skara belackare. Ryggmärgsreflexen är allt för ofta hos alltför många att säga NEJ till förändring. Ja, till och med en studio på 75 meter från stranden, ovanför en brant, på en ö som länge var helt gudsförgäten väcker ett livligt motstånd.
Man kan skylla på länsstyrelse, Naturvårdsverket, strandskyddslagstiftning och domstolar att utgången för Ulvaeus planer på Furillen blev som den blev.
Men statliga myndigheter verkar inte i ett vakuum.
Om Gotland hade ett annat debattklimat och om attityden till förändringar var mer positiv så tror jag att utgången hade kunnat bli en annan.