Hur kan det komma sig att gotlänningarna känner sig allt säkrare och mindre oroade för att utsättas för brott, samtidigt som förtroendet för domstolarna har sjunkit? Detta enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet som GA skrev om i går.
Jag tycker inte att det är så egendomligt. Förtroendet för domstolarna kan ju sjunka när man ser hur rättegångar måste göras om eller när uppmärksammade prövningar leder till väldigt olika resultat i olika instanser på ett sätt som få en att undra över hur det står till med rättssäkerheten exempelvis i miljömål. Men dessa omtagningar och turer gör ju inte nödvändigtvis att man får anledning att oroa sig över att råka ut för ett inbrott eller bli misshandlad.
Men det är inte lätt att veta exempelvis varför förtroendet för polisen är så mycket större än för åklagarväsendets insatser. På nationell nivå är det ju rätt uppenbart att polisen har svårt att leverera, trots att regeringen tillfört mer resurser och trots att poliserna blivit fler. Sverige har i dag 20 000 poliser.
Dagens Nyheter publicerade häromdagen en granskning som visade att antalet brott som går till åtal har minskat med 15 procent de senaste fyra åren. Detta trots att både antalet poliser och antalet anmälda brott ökade (med 1,8 procent).
Men kan inte det vara åklagarnas fel? Nja, samma granskning visade att antalet inkomna ärenden till landets åklagarkammare (från polisen) minskat med 12 procent sedan 2010. Och landats tingsrätter får ta sig an färre och färre brottmål, enligt Domstolverkets statistik.
Dagens Nyheter skriver också om en rapport från Rikspolisstyrelsen. Rapporten visar att produktiviteten (beräknad på antalet timmar som ägnas åt brottsutredning) minskar inom polisen.
Enligt Brottsförebyggande rådet har allmänhetens förtroende för polisens sätt att bedriva sitt arbete ändå ökat markant sedan 2006. Och inte bara på Gotland, utan även i många andra län. Hur stor andel av befolkningen har stort eller ganska stort förtroende för polisen?
På Gotland har den siffran gått från 60 till 67 procent mellan 2006 och 2013.
I Stockholm från 53 till 61 procent.
I Skåne från 51 till 60 procent.
I hela riket från 55 till 61 procent.
Men varför har förtroendet ökat? Inte en aning. Jag kan inte ens gissa.
Det är naturligtvis bra om svenskarna känner sig förhållandevis trygga och har ett relativt stort förtroende för polisen. Absolut. Men när man ska bedöma behovet av reformer för att förbättra resultatet av polisens arbete, så gör man nog klokt i att förlita sig mer på hårda fakta än på mjuka opinionsundersökningar om hur allmänheten UPPFATTAR polisens arbete.