Varför arbetar vi?
Frågan är intressant och utvecklas av Anna Ardin i hennes sista ledare för sommaren.
Anna Ardin frågar sig om arbete verkligen ska vara den viktigaste frågan för politiken, måste alla arbeta?
Frågan har ju diskuterats länge och med olika perspektiv. Inte minst genom tankarna och filosofin bakom medborgarlön som samhällsmodell. Arbete är ett fundamentalt behov hos människan. Även om vi skulle få våra basala ekonomiska behov tillgodosedda genom en medborgarlön skulle merparten av oss ändå välja att ha ett arbete.
Människan är gjord för arbete och de flesta av oss gillar att jobba. Det är inte bara för inkomstens skull vi arbetar, vi behöver ett socialt sammanhang och mår bra av att ha en meningsfull sysselsättning.
Visst skulle många säkert hellre jobba med något annat om de fick välja fritt, men om människan helst av allt skulle slippa arbeta hade ju den höga arbetslösheten inte varit något problem. Vi hade inte behövt kalla det utanförskap och diskutera arbetslöshetens alla negativa konsekvenser.
Man kan hävda att det är samhällets syn på arbete som gör att folk som är arbetslösa mår dåligt. Att om vi slutade beskriva arbete, att ha ett jobb, som något att sträva efter då skulle också ohälsotalet bland arbetslösa minska.
Jag tror inte på det.
Att kunna arbeta och försörja sig själv är ett fundamentalt behov. Vi behöver känna att vi har makten över våra liv.
Att tjäna pengar är en del av detta och för en del är det viktigare än för andra hur stor summan på lönebeskedet är. Men arbete är också själva grunden för välfärdssystemet. Om vi inte arbetar finns inga pengar att fördela i våra trygghetsförsäkringar.
Individens och systemets behov sammanfaller alltså.
Parallellt med diskussionen om arbetets värde, och att vissa arbeten till och med anses kränkande, finns debatten om det förskräckliga i "vinstdrivande företag" och att vilja tjäna pengar. Att det per automatik är av ondo.
Anmärkningsvärt är att det bara är orättfärdigt när det handlar om arbete med människor. Att bygga, laga och projektera med stöd av skattepengar i vinstdrivande företag är helt okej.
När ett musikalkompani räknar med ett plus i sin budget är de "vinstdrivande" och förnekas därför stöd från kulturförvaltningen.
Varje företagare, stor som liten, borde förundras över denna syn på företagandets förutsättningar, samt synen på arbete och pengar från vissa politiska partier.
Särskilt de som har stolta anor som ett arbetarparti.