I går rapporterades om att den gotländska sjukvården går med ett förväntat underskott på 28 miljoner kronor. Det är en sanning med modifikation.
Räknar man in det tillskott som hälso- och sjukvårdsnämnden fick beviljat i våras, på 36 miljoner kronor, blir underskottet mer än dubbelt så stort: 64 miljoner kronor.
Lägger man också till det faktum att tillskottet var förknippat med ett hårt krav på en budget i balans är det lite förvånande att nyheten inte fick större genomslag.
Mer pengar är ofta den enkla lösningen för många för att komma tillrätta med verksamheter som har svårt att nå balans i ekonomin. Tillskottet till gotländsk sjukvård visar att mer pengar inte är någon universallösning.
Däremot är det förvånande att det är så tyst från majoriteten om sjukvårdens utmaningar.
Innan man kom till makten var tonläget ett helt annat och det enda som då behövdes för att få ordning på verksamheten var ett nytt politiskt ledarskap.
Nu har man haft ett år på sig att lösa den lilla detaljen, ändå är underskottet likvärdigt med tidigare år, trots det nya ledarskapet och 36 friska miljoner.
Ursäkta min något raljanta ton. Men det är viktigt att ställa politiker till svars för sina löften, uttalade eller outtalade. Driver man kampanj mot enskilda politiska motståndare så måste det följas upp med krav på verkstad efter alla hårda ord.
Även om majoriteten nu verkar lyssna på nya rådgivare med en lite mer schysst inställning så kvarstår den bild man redan satt: det var Lars Thomssons fel att samhällsbyggnadsförvaltningen havererade och att vi har bostadsbrist. Och sjukvårdens underskott var Per-Olof Jacobssons fel.
Efter maktskiftet talas det ingenting om politikens ansvar eller medverkan till sjukvårdens underskott. Nu är det helt andra faktorer som spelar in.
Det är helt självklart att sjukvårdens underskott inte kan skyllas på nuvarande politiska ledning, lika lite som man kunde skylla på den förra.
Skillnaden är att innevarande år har budgeten förstärkts med 36 miljoner kronor.
Därför fanns det minst en viktig fråga som blev obesvarad i gårdagens rapportering: vad har förändrats sedan maj då man räknade med en budget i balans med hjälp av ramtillskottet? Mer än att kostnaderna rent allmänt fortsatt att rusa iväg?