Arbetsmiljöverket larmar om orimliga arbetsförhållanden på landets akutmottagningar. Personaltäthet och antalet sängplatser svarar inte upp mot trycket från patienterna.
I en omfattande granskning har Arbetsmiljöverket gjort 300 besök på 60 akutmottaningar. Resultatet är nedslående. Verkets inspektörer konstaterar att överbeläggningar har blivit ett normaltillstånd. Bakgrunden till granskningen är en anstormning av klagomål från berörda yrkesgrupper.
Det är inte Arbetsmiljöverkets sak att stå för tillsynen av patientsäkerheten, däremot är det logiskt att tänka sig att patienterna också drabbas när personalen är utarbetad. Av rapporten framgår att personalen anstränger sig för att lösa bristerna på egen hand. Arbetspassen är långa och pauserna korta.
Särskilt oroväckande är att det ibland inte finns tid att sköta hygien och städning.
Det finns många tänkbara orsaker. Den mest uppenbara är en underfinansierad och dåligt planerad vårdapparat. Uppenbarligen svarar inte resurserna och organisationen upp mot allmänhetens behov och förväntningar. När det genomgående saknas sängplatser kan det inte gärna vara frågan om annat än strukturella problem. Till syvende og sidst hamnar ansvaret hos våra politiker.
I ett större perspektiv landar vi i frågan om framtiden för landstingen. Vad kan vi kräva av vården? Hur många akutsjukhus ska det finnas och var? Hittills har det inneburit många svåra beslut för hårt ansatta landstingspolitiker. Fler är att vänta. Värt att notera är dock att problemen är minst lika stora i storstäderna där en stadig tillströmning av nya skattebetalare borde göra uppgiften lättare.
På senare år har valfriheten ökat. I allt väsentligt är det positivt. Vi har lärt oss att vi har rätt att välja. På samma gång innebär det ofrånkomligen kostnadsökningar. Skapar man ett system där det är lättare att komma i kontakt med vården betyder det att antalet patienter ökar. I väntrummen sitter numera patienter som tidigare fick klara sig med egenvård. Läkarbesöket har, för att hårdra det, ersatt huvudvärkstabletten.
Vården kan också göra mer för oss än någonsin tidigare. Tidigare i veckan rapporteras om att Sverige ligger långt framme när det gäller överlevnadsgraden i vanliga cancersjukdomar. Vi är bäst i Norden. När det för ett par decennier sedan handlade mycket om omvårdnad har läkare och sjuksköterskor i dag större möjligheter att förlänga liv och minska lidande.
I slutändan rör det sig om avvägningar och prioriteringar. Men besluten måste tas av ansvariga politiker. Uppenbarligen krävs det stora förändringar. Den nuvarande ordningen kan inte gärna bestå. Det håller inte att personalen ska behöva betala priset för att vi vill ha allt på en gång.