Folkbladets Håkan Ericsson yxade i går ihop ännu en ledare om Pjäsen i synnerhet och privat vård- och omsorg i allmänhet. Det gjorde han under rubriken "Vinst eller omsorg?"
Måste det vara det ena eller det andra? Nej.
Men om välfärdens reaktionära dödgrävare får hållas så lär det bli varken det ena eller det andra. Ingen vinst. Ingen omsorg. Men då har man ju åtminstone undvikit att någon lyckas berika sig genom att tillhandahålla en god omvårdnad.
Att ingen ska få tjäna pengar tycks vara det allra viktigaste här i världen.
Ericsson gissar friskt om hur stora vinster Attendo hämtat hem via Pjäsen - han plockar fem miljoner kronor ur tombolan - och ställer den retoriska frågan om inte dessa pengar kan "användas till viktigare saker än att berika Attendos vd Henrik Borelius och andra riskkapitalister"?
Men de pengarna blir ju inte per automatik över när Pjäsen återkommunaliseras. Attendo har klarat av att ge en god omvårdnad (det håller till och med Ericsson med om). Och i den mån man klarat av att ta hem en vinst så är Region Gotlands kostnader för Attendos äldrevård ändå lägre än i Regionens egna verksamheter.
De fem miljoner som Håkan Ericsson inbillar sig att Regionen nu ska kunna disponera kommer att upplösas i tomma intet. Samtidigt som Regionens kostnader för driften vid Pjäsen stiger. Och det rödgröna styret som redan tagit ekonomin till källaren lyckas hitta en ännu lägre belägen katakomb.
Hur det går med omvårdnaden vågar jag ännu inte uttala mig om. Jag antar att det beror på hur mycket pengar som Socialnämndens ordförande lyckas skrapa ihop för att täcka underskotten.
Men det är hur som helst omöjligt att finna några vinnare i denna illa förberedda och ideologiskt motiverade återkommunalisering. Inte ens Socialdemokraterna kommer att vara vinnare, när de tvingas släpa på ett stort hundhuvud i nästa valrörelse.
Den oerhört ensidiga fokuseringen på vinster ger för övrigt en oerhört sned bild av privata alternativ i offentligfinansierade verksamheter. De privata företagen bidrar faktiskt till att dra nytt privat kapital till dessa.
Enorma summor privat riskkapital har plöjts ner i investeringar i vård, skola och omsorg. Mycket, mycket mer kapital än de vinster som hittills plockats ut.
Kalkylen är givetvis att skapa en bra, konkurrenskraftig verksamhet som brukarna vill ha och som stat och kommun vill samarbeta med.
Dessutom visar en rapport från Vårdföretagarna att deras medlemmar ofta och i hög grad väljer att återinvestera sina vinster i verksamheten. De vill växa eller på annat sätt utveckla sig.
Hur blir samhället bättre av att dessa företag inte får bidra till det gemensamma bästa?