När ett tiotal skolor på landsbygden var hotade så gav det energi till det så kallade landsbygdsupproret och stora manifestationer på flera ställen runt om på ön. Om kriteriet på framgång är att alla försök till omorganisation av Gotlands skolor skulle stoppas – ja, då blev upproret verkligen framgångsrikt. Det blev bara Hogrän som lades ner. Åtminstone som läget nu är.
Framgångens mer långsiktiga påverkan på skolan på Gotland, den är mer osäker. För om flyttströmmar och beteende fortsätter utvecklas som förr, då är det oundvikligt att det förr eller senare får konsekvenser för landsbygdens skolor.
Det är snart två år sedan nu. Och landsbygdsupproret är inte fullt så upproriskt längre. Men det är klart att det kan väckas till liv igen. Och inte bara av ett nytt hot mot landsbygdsskolorna. Två av parollerna vid demonstrationen i Visby i mellandagarna 2011 var:
l Närhet till service också för landsbygdens folk
l Vår framtid = Landsbygd med trygg miljö
Båda parollerna har naturligtvis bäring på sjukvårdens organisation. Och på Jan-Åke Björklunds analys av samtid och framtid i det "testamente" som han nu arbetar med. Björklund, som nu avrundar sitt tillfälliga inhopp som hälso- och sjukvårdsdirektör, tror bland annat att det kan bli aktuellt att lägga ner vårdcentraler.
Hur ska det gå till? Kan man stänga tillfälligt över sommaren och sedan bara låta bli att öppna igen och hoppas på att ingen märker något?
Nej, nej. Så kan det ju ändå inte gå till. Det blir en process som i så fall kanske börjar med den strukturöversyn som hälso- och sjukvårdsnämnden snart ska besluta om direktiven för.
Men det kan bli så att ett tillvaknat landsbygdsuppror drar igång en ny opinionsstorm, den här gången mot nedläggningar av vårdcentraler. Åtminstone om det rör landsbygdens vårdcentraler...
Samtidigt så måste ju Region Gotland hitta en modell där man klarar av att – till rimliga kostnader och med en ekonomi i balans – tillhandahålla sjukvård i en miniregion med bara 57 000 invånare. Det är verkligen ingen lätt uppgift och den lär inte bli lättare med tiden.
Ändå är det en uppgift som behöver lösas i stort politiskt samförstånd. Delvis därför att det är ett sätt att förankra kanske impopulära beslut trots en kritisk folkopinion. Men också på grund av att sjukvården behöver långsiktiga beslut i en region där den politiska majoriteten ständigt tycks skifta.