Var finns tryggheten?
Trygghetsvandrar på Gråbo. Hur kan boendemiljön förbättras? arkivfoto: Henrik radhe
Foto: Henrik Radhe
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det gläder mig. Och visst måste jag medge att massmedierna ibland bidrar till att skildra läget som värre än vad det är. På denna sida har jag exempelvis kritiserat den andra gotländska dagstidningen för att den beskrivit Bingebyområdet på ett sätt som för tankarna till Bronx.
Tack och lov tillhör Sverige de fredligaste länderna i världen. Och jodå, det finns en ranking för det också. Tidskriften The Economist har tagit fram Global Peace Index där man bland annat tar hänsyn till externa och interna konflikter, politisk stabilitet, mänskliga rättigheter, terrorism och antalet mord. Sverige har avancerat från plats tolv till plats sex. Nya Zeeland toppar rankingen.
Att Sverige är relativt fredligt innebär ju inte att det saknas problem. De brutala rånen är för många. Ett exempel är Umeå, där fyra män nyligen försökte spränga sig in i Loomis värdedepå. Vi behöver bli bättre på att bekämpa den organiserade brottsligheten. För att ta två (antagligen besläktade) exempel.
Men överdrivna skildringar av Sverige som ett laglöst land gör människor mer oroliga än de egentligen har anledning att vara. Dessa förväntningar kan dessutom bidra till att göra det svenska samhället hårdare. Det är en balansgång, att både ta brottsligheten på allvar samtidigt som man inte får sprida obefogad rädsla.
Det tänkte jag på när jag läste en intervju i senaste numret av tidskriften Fokus, med överläkaren och psykiatern David Eberhard.
Eberhard, senast uppmärksammad i samband med en simulerande student från Konstfack, har också fått mycket press för boken "I trygghetsnarkomanernas land: Sverige och det nationella paniksyndromet". En uppgörelse med en alltför madrasserad och alltmer livsoförmögen nation.
Men Eberhard är inte bara kritisk mot vänsterprojektet och det omhuldade folkhemmet.
- Om jag kunde skriva om den förra boken skulle jag fokusera mer på trygghetstörsten på högerkanten, som handlar mycket om föreställningen att att samhället har blivit farligare, att det finns mycket brottslingar och våld, trots att 1900-talet var det minst våldsamma århundrade som mänskligheten sett.
Jag antar att Eberhard fokuserar på Sverige i sin tankegång. Annars glömde han väl ett par världskrig, några folkmord med mera. Men han har definitivt en poäng.
I engagemanget mot brottsligheten balanserar Moderaterna ibland på gränsen till skrämseltaktik. Och övertramp har förekommit. Jag minns en av Moderaternas valfilmer från det tidiga 1990-talet. Det var suddiga, skakiga bilder av en kvinna som joggade i natten. Kameran närmade sig tills kvinnan skräckslagen vände sig om. Budskapet var att brottslingar ska sitta inne och du ska våga vara ute.
Trygghet är bra. Men ibland är det faktiskt i oss själva vi måste hitta tryggheten. Då är inte skräckhistorier till stor hjälp. Men trygghetsvandringar på Gråbo kan kanske vara det.