Smidiga Gotland. Raka spåret. Handlingsprogram och olika insatser för att förbättra företagsklimatet på Gotland har präglat det politiska arbetet i mer än ett decennium.
Ändå ligger vi så gott som alltid dåligt till i olika jämförelser och undersökningar.
I går kom den första rankningen av företagsklimatet som Sveriges kommuner och landsting (SKL) gjort.
Skillnaden mellan denna och andra undersökningar av frågan är att SKL inte är en intresseorganisation för näringslivet och att frågorna ställts till företag om faktiska kontakter med kommunen.
SKL kan förvisso anses vara en intresseorganisation eftersom den består av kommunens politiska ledningar, men intresset skulle i så fall vara att visa upp ett bra och välfungerande företagsklimat.
Gotlands sammanlagda värde gör att vi hamnar på plats 157 av 166 kommuner. Studerar man svaren ser man att de allra flesta svaren gett ett medelvärde, alltså varken sämst eller bäst. Men värderingarna väger ändå det totala intrycket negativt.
Effektivitet och bemötande är det som värderas lägst.
Effektiviteten i reaktionen på rapporten var dock bästa tänkbara. Bara några minuter efter att den presenterades i går kom ett pressmeddelande med kommentarer av samhällsbyggnadsförvaltningens chef Bertil Klintbom.
Det går inte att beskylla enbart det politiska ledarskapet för resultatet. Även om ledarskapets ambitioner och signaler kan påverka marginellt så är omdömet bestående över politiska maktskiften.
Även om den förra majoriteten hade ett mer uttalat mål att förbättra företagsklimatet har detta varit en prioriterad fråga i många år.
Varför händer då så lite i den praktiska verkligheten?
Det är tydligt att man inte lyckas förankra visionerna ner på handläggningsnivå. Oavsett om det beror på bristande resurser eller otydliga direktiv till dem som hanterar olika frågor.
Någonstans fallerar de politiska ambitionerna, det är ställt utom allt tvivel.