Så ska vi då än en gång dra igång stora skam- och skuldcirkusen.
De senaste dagarna har två heta ämnen för allsköns skampåledebatt diskuterats: amning och kvinnors föräldraskap.
Livsmedelsverket gick ut med nya rön om att barn bör uteslutande ammas upp till sex månader. I samma veva kommer Petra Jankov Picha ut med boken "Att flaskmata" efter att ha fött sitt andra barn och vid båda sina barns födelse inte fått amningen att fungera.
Hon berättar i en artikel i DN om sina erfarenheter, att många mammor som såg henne flaskmata sitt barn kom fram och liksom i smyg bekände att de också gjorde det.
"Amma bör man annars dör man" har länge varit mottot som bankats in i mammornas medvetande. Och självklart är det bra om det fungerar och både mamma och barn mår bra av det. Men ibland fungerar det inte och det är mycket märkligt att det än i dag ska finnas moraliska aspekter på hur man matar sina barn.
Det andra ämnet är den återkommande undersökningen som sajten Familjeliv gör där 10 000 mammor svarat på olika frågor om sitt föräldraskap. Som vanligt blir det ramaskri kring det faktum att några, i och för sig ganska många, av de tillfrågade mammorna kan tänka sig att vara hemma på heltid med sina barn.
"Svenska kvinnor vill bli hemmafruar" blir så klart den givna rubriken och skampålen dammas av och staplas full med korkade kvinnor som inte fattar att de lever på 2000-talet.
Min fråga är istället: var f-n är papporna?
Vet vi inte tillräckligt om kvinnors "livspussel" vid det här laget? Heter inte sajten FAMILJEliv? Var är alla papporna och hur många av dem skulle kunna tänka sig att tillbringa all sin tid hemma med sina barn när de är små?
Kan det till och med vara så att pappornas svar på liknande frågor kan vara nyckeln till att kvinnorna svarar som de gör?
Hur kan det vara okej att älta och älta om dåliga mammor som inte ammar sina barn medan inte en människa verkar vara intresserad av de frånvarande papporna och hur de ser på sitt föräldraskap?
När ska männens föräldraskap sluta osynliggöras för att istället nagelfaras och recenseras i varje beståndsdel? I vart fall uppmärksammas mer än att män anses "duktiga pappor" bara de tar ut barnen på en promenad i barnvagnen?
Det handlar inte om att börja skuldbelägga pappor istället för mammor, det skulle knappast föra diskussionen framåt.
Men det enkla faktum att barn har både mammor och pappor borde faktiskt vara en självklarhet anno 2011.