Använd fönstren vid en nödsituation! Den uppmaningen fick den till bristningsgränsen fyllda Korsbygården i Lärbro i förrgår kväll.
Det var innan man tvingades ge upp planerna på att genomföra dialogmötet. Tur att facklorna var släckta vid det laget. I kväll görs ett nytt försök till dialogmöte på norr. Denna gång i Fårösund istället för Lärbro.
Men när mötet inte kan genomföras därför att uppslutningen är för stor - det är ju ett tydligare budskap än något som kan sägas på ett möte. Folk är både uppretade och mobiliserade. Här knyts inga nävar i byxfickan.
Frågan är om vi inte passerat den gräns där debatten kan vändas eller räddas, beroende på hur man ser det. Det är för sent för några nya argument och de gamla biter inte. Engagemanget för hembygden och landsbygdsskolorna är för starkt för att barn- och utbildningsnämnden ska kunna fatta ett beslut som överensstämmer med eller ens liknar förvaltningens förslag. Brådskan straffar sig när alltför många kände sig överkörda.
Förändringarna i skolans organisation kommer att bli mindre och genomföras långsammare än man kanske tänkt sig, det är åtminstone vad jag tror. Om inte annat så ger det tid åt dem som nu inser att de måste engagera sig om de ska kunna rädda den lokala skolan även i framtiden. För skolan påverkas ju inte bara ovanifrån av tjänstemannabeslut och politiska beslut, utan också underifrån av elevers och föräldrars beslut.
En annan fråga som väcks är var barn- och utbildningsnämnden har sina nödutgångar. Hur ska nämnden nu få sin budget att gå ihop? Det är i nämnderna det avgörs om den skraltiga rödgröna budgeten håller, eller om galopperande underskott gör att man tvingas till än mer förhastade brandkårsutryckningar.