När jag läste om Filip Lidblads fortsatta kamp emot Försäkringskassan i lördagens GT blev jag lika arg som första gången vi berättade om honom i början av året.
Än är kampen inte över och alla drabbade har inte en engagerad vän som arbetat på Försäkringskassan och hjälper till att överklaga myndigheternas dubbla budskap. Så innan Filip och Beo Hemmander kört ärendet så långt det bara går ska vi inte tappa hoppet.
Däremot undrar man ju en hel del över vilken rättssäkerhet som finns i systemet.
När det inte är de regler som ansvariga politiker säger som gäller. Om det är ett annat regelverk som tillämpas än det som Försäkringskassan beskriver i sin information i foldrar och på hemsida, hur ska man då veta?
För där står inget om att sjuka eller handikappade ska tvingas att söka jobb som inte finns för dem och som de (om de mot förmodan skulle få ett jobb) inte kan utföra på grund av sin sjukdom eller sitt handikapp.
De som fattar de faktiska besluten syns aldrig. Inte som enskilda personer och, mer förvånande, inte heller som kollektiv. Det hänvisas till en ansiktslös myndighet som alla har synpunkter på, vars beslut ingen försvarar, ingen tar ansvar för.
Jag blir så otroligt upprörd över allt det dunkla i "utförsäkringsdebatten".
Nån måste tala ur skägget så att vi vanliga dödliga förstår hur det är tänkt att det ska fungera.
Det är arbetsförmågan som ska vara utgångspunkten, vilket är en sund tanke. Det betyder inte att alla har en arbetsförmåga. Även om man kan komma tillbaka med tiden så ska det inte vägas in i ett beslut som gäller nu.
Försäkringskassans bedömningar och agerande är som ett stort svart hål, omöjligt att få insyn i eller rätt emot.
Politikerna FÅR inte kritisera de myndigheter som verkstället de politiska besluten.
Men när politiken säger att det inte ska fungera så som det bevisligen, i vissa fall, gör så blir det ju totalt obegripligt. Hur ska allmänheten känna förtroende och tillit för den myndighet vi är utlämnade till när vi är som allra svagast och behöver som mest stöd och hjälp?
Hur ska vi lita på läkarna i sjukvården om nästa myndighet säger att deras bedömningar är fel?
Det finns inget i Filip Lidblads ärende som andas logik. Kammarrättens beslut verkar vara ett rent hån: "(det är) inte uteslutet att arbetsförmåga kan komma att finnas på sikt".
Nej, vi får också hoppas att det inte är uteslutet att Försäkringskassan på sikt slutar att motarbeta sjuka människor som vill bli friska.
Hur i allsindar ska det hjälpa Filip i dag att han kanske kan jobba i framtiden?