För knappt ett par veckor sedan, lördagen den 11 januari, skrev jag inför det möte som skulle hållas i regionstyrelsens arbetsutskott den därpå följande tisdagen. Under rubriken "Långt från Snäck till Kungsladorna" skrev jag om hur olika Region Gotland stod i begrepp att agera i två väldigt likartade ärenden – Snäcks camping och Kungsladorna. Och påpekade bland annat:
"På arbetsutskottets agenda finns även den föreslagna försäljningen av (delar av) en fastighet till Leva Kungslador.
Även här handlar det om en fastighet där detaljplanen ska ändras.
Även här handlar det om en fastighet där regionen äger men där hyresgästen har gjort stora investeringar.
Även här handlar det om en fastighet där den som hyr fastigheten vill köpa den."
Ändå lutade det mot att Region Gotland skulle sälja Snäcks camping på den öppna marknaden, efter att den nya detaljplanen är klar, medan Leva skulle få sin vilja fram om Kungsladorna.
Men det var då det. Nu låter det annorlunda. Inte heller Snäcks camping ska säljas på den öppna marknaden. Istället vill regionstyrelsens ordförande Åke Svensson sälja campingen direkt till Pigge Werkelins bolag.
Även i detta ärende ska regionens principer för fastighetsförsäljningar frångås. Till ett "marknadsmässigt" pris, vad det nu kan vara. Vore det i så fall inte en poäng att vänta in den nya detaljplanen?
Jag måste medge att Regionens agerande nu framstår som mer konsekvent, efter det nya beskedet från Åke Svensson. Ja, konsekvent principlöst alltså. Men, som engelsmännen säger, "two wrongs don´t make a right". Två fel gör inte ett rätt. Att vara konsekvent i att göra fel, gör inte saken bättre utan värre.
"Bananrepublik" och "bananregion" för tankarna till ett tropiskt klimat. Men inte till ett bra företagsklimat.