Var är den rödgröna politiken?

Politik2014-05-02 09:26
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

LEDARE

Det blåste snålt kring de röda fanorna i Bingebyparken i går. Men nog hade i alla fall jag förväntat mig en större manifestation med tanke på det otroligt höga tonläget i de rödgröna kretsarna om ett Sverige i ruiner och kaos. Lite isvindar kunde väl inte stoppa det stora folkliga upproret mot den tyranniska regeringen?

Av de 1 maj-möten jag varit med på har antalet nog aldrig varit mindre än i går. Jag har tidigare uttryckt viss avund för en politisk rörelse som har en helt egen dag att manifestera sina visioner på. Hela landet är till och med ledigt för att ha möjlighet att fira denna dag. När jag står där i snålblåsten undrar jag dock för vilka dagen är menad. Hälften av dem som är där står och pratar med varandra så att man får gå väldigt långt fram för att höra vad den som talar säger. Och talen ägnas oproportionerligt mycket åt den dumma regeringen och väldigt lite om den egna politiken.

Christer Engelhardt målade upp eländesbilden av Sverige och kanske tänkte han som jag: hur är det möjligt att inte fler kommer hit för att protestera om det nu är så att hela landet håller på att falla sönder?

Den stora frågan inför valet i höst är om de rödgröna kommer att vinna valet tack vare sin politik eller tack vare svartmålningen av Sverige. Hur många gånger har du själv till exempel hört detta: ”Ja jag är själv jättenöjd med min vård, mina barns förskola/skola och föräldrars äldreomsorg men man har ju hört hur eländigt andra har det”.

Carina Ohlsson, ordförande för S-Kvinnor, såg till skillnad från mig medvind i de röda fanorna och tyckte antalet närvarande var imponerande. Mycket positivt var att hon inledde med att fördöma Rysslands annektering av Krim innan hon började prata om dagens favoritämne: regeringen.

Dagens nyhet från Socialdemokraterna presenterades endast av Stefan Löfven själv vid en presskonferens i Stockholm och handlade om bostadsbyggande.

Genom att tillföra SBAB tre miljarder från andra statliga bolags kapitalöverskott hoppas man få fart på denna ödesfråga. Kapitalförsörjning och längre återbetalningsperioder tror man ska skapa 5 000 nya bostäder på ganska kort sikt.

Nya och konkreta grepp för att lösa denna fråga är synnerligen välkomna och det ska bli intressant att höra branschens svar på detta löfte.

Det finns faktiskt en sak jag håller med om i pratet om att ”det har hänt något med Sverige”. Det är att samhället numera anser det självklart att antidemokratiska organisationer ska ha tillträde till gator och torg.

I Jönköping ropade en av nazisterna i Svenskarnas Parti ”blattejävel” till en motdemonstrant medan en motdemonstrant skrek att ”journalistkräken” skulle ge tusan i att ta bilder på dem.

Och i Vänsterpartiets tåg i Stockholm hyllades Che och Chavez lika självklart som Mao och Lenin.

Om detta är motbilden till Alliansens Sverige finns ännu en anledning att tänka efter vad det är man lägger sin röst på: faktisk politik eller retoriska bilder som få känner igen sig i.