Väntar och ser i trafikfrågan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den nya rödgröna majoriteten har under samma tid antytt att den svängt i frågan och vid presskonferensen i tisdags där man redogjorde för sin avsiktsförklaring svävade man mycket på målet hur, eller om, man tänker driva frågan vidare.
Åke Svensson beskrev arbetet för att öka Gotlands inflytande som en fråga mellan Eva Nypelius och Åsa Torstensson och att arbetet inte längre var aktuellt när båda dessa lämnat sina poster.
På direkt fråga om de rödgröna inte längre står bakom den gotländska avsiktsförklaringen som antagits gemensamt, av alla partier, blev svaret ungefär att: det beror på.
Åke Svensson antydde en snar uppvaktning av den nya infrastrukturministern för att uppdatera sig i frågan och informera sig om var staten befinner sig i processen och om förutsättningarna har ändrats.
Det är bra och en naturlig del i arbetet som tillträdande kommunledning.
Färjetrafiken är den klart viktigaste frågan att driva för regionen. Men att ha en defensiv hållning och "vänta och se" vad staten vill är inte rätta vägen. Om man tänker frångå den gemensamma överenskommelsen som antogs av en enig kommunstyrelse i april är det nog bra att man säger det rakt ut och inte skyller ifrån sig med att man inte vet var staten står i i frågan.
I en nyhetsartikel i GT markerar dåvarande ordförande för kommunstyrelsen, Eva Nypelius, att enigheten var viktig för att kunna driva frågan med tyngd gentemot departementet och regeringen. Att de rödgröna nu försöker ändra historiebeskrivningen till att det var ett eget rejs mellan Eva Nypelius och dåvarande minister är anmärkningsvärt.
Vill man inte stå för kravet att få mer inflytande i hur trafiken utformas och med vilka villkor är det väl bra att man lämnar besked om det. Att det är ett problem med relationerna och nätverken för en kommunledning som har en annan partifärg än regeringen är uppenbart. Men i den här frågan finns som sagt inga motsättningar från Gotland så det borde inte vara några problem att fortsätta driva samma krav framåt.
Hela arbetet har från Gotlands sida utgått från att finansieringen och det övergripande ansvaret ska ligga kvar på staten. Därom har det inte rått någon som helt tveksamhet eller oenighet.
Veligheten gentemot styrande i Stockholm, om man nu ändrar sig om kravet på inflytande, förbättrar knappast förutsättningarna att påverka utvecklingen. Syftet i våras var ju inte minst att ta initiativet, inte bara vänta och se vad staten erbjuder och sedan protestera mot det.
För hur framgångsrikt detta koncept är har vi väl redan provat?